Homo homini lupus

Det var ett tag sedan jag sist skrev något här. Det är aldrig riktigt enkelt att veta när jag får ett bra nog infall att skriva långt om, vilket är varför alla tidigare löften om att uppdatera bloggen regelbundet fallit på skam. Just nu har jag dessutom en lång essä om huruvida ändrade mansroller i väst över tid bidragit till en mycket ironisk kris inom dagens feminism. Denna essä kommer publiceras så småningom, speciellt då datorn den ligger på tyvärr gått sönder. Jag har dock ett annat ämne jag tänkte avhandla idag, ett ämne som åtminstone lite grann går att relatera till det jag skrev min essä om.

Idag går det att läsa i DN att invandringen tagit över som Stockholmarnas viktigaste politiska fråga. I sig är denna nyhet inte särskilt intressant eller häpnadsväckande, givet hur utvecklingen sett ut. Statistiken rymmer dock en poäng som jag ännu inte sett någon kommentera, en faktor som säger något nytt och ganska uppseendeväckande om läget idag.

Fler kvinnor än män ser idag invandringen som den enskilt viktigaste politiska frågan.

En svala gör kanske ingen sommar, och en mätning är nästan samma sak som ingen mätning. Med detta förbehåll ur världen: i Sverige precis som i väst överlag har en sida inom politiken – vare sig vi kallar dem de progressiva, de goda, de toleranta, de med GAL-värderingar, osv – under lång tid fört en sorts brända jordens strategi rent demografiskt. Kanske är den vita, manliga arbetarklassen förlorad, kanske kan vi inte förlita oss på de kränkta, arbetslösa, rasistiska männen. I så fall är detta inte hela världen. Mer ”progressiva” grupper kan antas vara beredvilliga att täcka upp för det moraliska och politiska Tjernobyl som de vita kränkta männen allt mer lämnar bakom sig.

Denna strategi, där man hoppats att diverse olika grupper på flankerna ska täcka upp svagheterna hos centerformationen, har inte varit utan problem. Likt svampar efter regn har olika fula neologismer över tid poppat upp för att försöka förklara de allt mer synliga bristerna här – ord såsom ”homonationalism” och ”femonationalism”. Trots detta har man ändå upplevt ha fog för sig när man hoppats att de smarta, toleranta kvinnorna ska kunna skydda samhället från de förluster man gjort till intolerans och främlingsfientlighet hos männen. Att kvinnor (i egenskap av kvinnor!) skulle vara mindre sårbara för ”SD-retorik” och dylikt har länge tagits för givet, och inte utan skäl. Partiet – och dess likar nere på kontinenten – har ju alltid uppvisat en stor slagsida när det kommer till sin väljarkår.

När fler kvinnor än män börjar se ”invandring” som ett stort politiskt problem så rämnar den största, bästa, och absolut säkraste politiska skyddsvallen för de i Sverige som fortfarande slåss för allt som är gott och fint och öppet och framåtblickande. Det finns dock (tyvärr?) tämligen rationella, objektiva skäl till varför kvinnor åtminstone är i riskzonen för att utgöra den växande europeiska nationalismens absolut trognaste stödtrupper. Vill man undvika att bli tagen på sängen framöver bör man kanske ha dessa skäl klara för sig.

För att förstå varför bör vi dels ha klart för oss att det i dagsläget är ganska uppenbart att Sverige helt enkelt blivit mycket våldsammare som samhälle över de senaste tio åren, och att invandring bidragit till detta våld. Självklart har vi idag fortfarande vissa modiga kamrater som heroiskt stretar emot detta tyranniska påstående, men deras livsöden är lika sorgliga som de japanska soldater som lojalt fortsatte att slåss för Kejsaren, tjugo år efter att kriget redan tagit slut. Världen har rört sig vidare; den har lämnat alla dessa trogna soldater bakom sig.

För oss andra så är det växande våldet övertydligt. Det man dock måste förstå om utvecklingen är att ”våld” faktiskt inte bara är våld. Våld har olika karaktär och olika syften, och det är först när man klarar av att analysera och förstå olika typer av våld som man kan förstå varför svenska kvinnor mycket väl kan komma att bli SD:s mest lojala soldater om dagens utveckling fortgår. En sådan utveckling skulle bara på det parlamentariska planet få minst sagt svåröverskådliga konsekvenser. Därför tycks det i alla fall mig viktigt att faktiskt förstå våldet och dess inverkan på samhällsutvecklingen idag.

Vi kan för enkelhetens skull dela in mäns våld i tre olika kategorier. Kategorierna är i sig inte huggna i sten, och ute i det verkliga livet så är det regel snarare än undantag att de flyter in i varandra. Se därför dessa kategorier som ett hjälpsamt verktyg för förståelsen, snarare än ord huggna i sten.

Den första kategorin manligt våld är det vi kan kalla för ”internt” våld. Detta är i regel det mest hänsynslösa sortens våld. Vi talar om våld som brukas av män som försvarar eller hävdar sin egen sociala status gentemot andra män. Det är våld ämnat att försvara heder, den egna statusen som ”riktig man”, eller vad det nu kan vara. När någon tonåring i Tensta skjuter ihjäl en annan tonåring över en skuld på femhundra kronor så sker detta mord inte på grund av en förlorad femhundralapp, utan som ett led i att antingen försvara en förlorad heder eller som ett led i byggandet av anseende och rykte som en farlig person. Jämför med vad som händer om du eldar upp en MC-knuttes väst.

Kvinnor är i princip helt exkluderade från den här sortens våld. De är inte relevanta som offer, av den enkla anledningen att de inte är relevanta som medtävlare. Själva poängen med detta interna våld är att erövra och försvara status hos andra män i den egna närheten, och där spelar det överlag mycket liten roll vad kvinnor tänker eller tycker om saken. Intent våld är så våldsamt därför att det i någon mån går att välja bort det: den som inte bryr sig om sin egen status behöver inte heller slåss för den. För män går det i många fall att likt tjuren Ferdinand sitta och lukta på blommorna. Detta kommer troligtvis att leda till att man blir utsatt för en hel del icke-internt våld då man betraktas som ett tacksamt offer, men man kommer inte att bli stångad av en annan tjur.

Den andra sortens våld är det våld som vi här kan kalla ”transaktionellt våld”. Detta är det våld som är involverat i exempelvis ett personrån. Eftersom ändamålet med våldet är annorlunda, är även graden av våld i regel mycket lägre. I många fall är det faktiskt tillräckligt med hotet om våld: den som under knivhot kommer över en handväska brukar i regel inte uppleva sig ha skäl att därefter stanna kvar och börja använda kniven. Den grad av våld som krävs för att försvara sin heder är i regel mycket högre än den grad av våld som krävs för att få en äldre dam att lämna över sin telefon.

Detta våld är inte ”internt” för män eller en viss grupp av män. Både män och kvinnor kan bli utsatta, och våldet är likgiltigt inför vem det är som utsätts. Man rånar inte en gumma som ett led i en statuskamp med denna gumma, man rånar en gumma för att hon har värdesaker man vill komma över.

Den tredje sortens våld är sexuellt våld. Utmärkande för denna typ av våld är att det inte nödvändigtvis behöver ligga på en lika hänsynslös nivå som internt våld i en sorts objektiv bemärkelse, men att detta för offret i regel är ganska likgiltigt. Den subjektiva upplevelsen av en överfallsvåldtäkt mildras inte direkt av att de flesta gärningsmän troligen är mindre benägna att ta till dödligt våld vid en våldtäkt än vid en uppgörelse om manlig heder. Majoriteten av manligt sexuellt våld mot andra män har antagligen även en formen av en sorts internt våld, till skillnad från våldet som riktas mot kvinnor. Återigen: dessa kategorier är inte huggna i sten.

Utifrån dessa tre kategorier är det inte särskilt svårt att måla upp en bild av kvinnors belägenhet, och vilka objektiva intressen denna belägenhet för med sig. Svenska kvinnor är till att börja med förskonade från ”internt” manligt våld. Det är dock i princip alla svenska män med! Det som ger social status och värdighet för en ung man i Lidingö är i regel helt andra saker än det som ger samma status i Botkyrka. Den man i Lidingö som vill få respekt av andra män i Lidingö måste bete sig i enlighet med de normer som råder där, och den man i Tensta som vill bli respekterad av andra män i Tensta måste bete sig i enlighet med de normer som råder i Tensta. Internt våld är inåtblickande; det rör sig inte utanför den egna sociala miljön.

Svenska kvinnor är fortsättningsvis utsatta för transaktionellt våld, vilket drabbar dem i ungefär lika stor grad som svenska män. Det är inte någon större skillnad på att utsätta en man eller en kvinna för denna typ av våld, annat än att kvinnan i regel har sämre möjligheter att slå tillbaka. Detta våld är opersonligt: det är likgiltigt inför offret som person.

Den sista kategorin är dock den kategori där svenska kvinnor drabbas mycket hårdare än svenska män. Det är självklart inte så att sexuellt våld inte kan utövas av män mot andra män. Dock är detta våld i regel mycket mer intimt förknippat med den första sortens våld vi beskrev ovan. Även om antalet våldtäkter på män skulle öka lavinartat i Sverige så skulle detta antagligen inte påverka en majoritetssvensk man särskilt mycket, därför att han i regel inte skulle vara en del av det sociala kontext där sådant våld skulle bli relevant. Hur vet vi det? Jo, genom att antalet våldtäkter på män redan har ökat lavinartat (givet att detta skett från en otroligt låg nivå), och detta har gissningsvis inte påverkat rutinerna nämnvärt hos en enda svensk man.

Ju mer ”våldet” i Sverige ökar, desto större blir slagsidan i lidande och trauma som svenska kvinnor måste stå ut med jämfört med svenska män. En ökning i generellt ”våld” innebär för en man som undertecknad enbart en ökning i opersonligt våld, transaktionellt våld. Visst är det tråkigt att få en kniv uppkörd i nyllet, men i regel plockas denna kniv bort efter att plånbok och mobil bytt händer. För kvinnor innebär samma ökning en ökning inte bara i opersonligt, transaktionellt våld, utan även en ökning i opersonligt, extremt traumatiskt våld.

Att säga att mäns våld är en ”kvinnofråga” är förvisso inte nytt. Dock går det inte att undvika att vi lever i ett Sverige där feminister av olika färg jämt och ständigt påpekar detta utan att till synes förstå innebörden i det man faktiskt säger. Detta är inte en fråga som tacksamt kommer leda fler kvinnor till att teckna en prenumeration på Flamman eller rösta på F!. Tvärtom: det faktum att ett våldsammare samhälle har en i grund och botten asymmetrisk inverkan på könen gör att invandringsfrågan har mycket bättre objektiva förutsättningar att värva kvinnliga än manliga intressenter… åtminstone på sikt. De hinder som finns i framtoning och historia och vad det nu kan vara för ett parti som SD kan inte vara annat än temporära. Givet ett tillräckligt starkt tryck, givet en tillräckligt kompetent ledning med tillräckligt många talföra kvinnor, så kommer de objektiva faktorerna tids nog att få överhanden. Att så sker är kanske inte garanterat inom en given tidsrymd, men potentialen finns alltid där. Att underskatta denna potential gör man minst sagt på egen risk.

Dessutom: vem som helst som har ögon att se med kan ju se hur de arga kommentarerna om att ”kasta ut dem!” i olika kommentarsfält på Facebook numera inte längre enbart kommer från män. Denna mansdominans var dock i princip total för bara ett par år sedan! Alla med ett eget Facebook-konto och någorlunda ideologiskt opålitliga vänner har själv kunnat se en mycket grov förskjutning ske bara de senaste åren vad gäller könet hos de som ”hatar på nätet”. Att tro att denna förskjutning nödvändigtvis måste stanna vid en jämlik könsfördelning, det är minst sagt ett optimistiskt antagande att göra idag.

Det finns tyvärr en annan, försvårande aspekt, som också får avsluta detta inlägg. En växande del av det sexuella våldet i Sverige idag har en etnisk dimension som sällan avhandlas öppet, givet att den inte liknar den dimension folket på vare sig DN eller Avpixlat riktigt föreställer sig. Vi talar således inte om något så banalt som överrepresentation vid sexuella övergrepp, utan om en social process som gör slitningar mellan majoritetssamhället och diverse utanförskapsgrupper potentiellt mer explosiva än vad många kanske anar.

Varje minoritetsgrupp som lever i ett samhälle där majoriteten utövar en stark ”pull-faktor” behöver olika sociala strategier för att bevara sin egen form och förhindra avhoppare och avfällingar. I klarspråk så krävs det att denna grupp ägnar sig åt en tämligen naken och rå chauvinism gentemot sin omgivning. Quakers må vara trevliga att ha att göra med, men det kitt som hållar ihop dem som grupp är i slutändan ett avancerat förakt för den förkrossande delen av samhället som inte är Quakers. Detta förakt behöver inte vara särskilt illa menat, men det är nödvändigt; om man inte kan se sig själv som i grund och botten bättre än sin omgivning så blir gränserna mellan sig själv och denna omgivningen i längden omöjliga att upprätthålla.

På samma sätt odlar Amish ett liknande förakt för sin gudlösa omgivning. På samma sätt så ser många romer ned på ”bönderna” i sin omgivning. Chauvinism, hur osmaklig den än kan te sig för liberalen inom oss alla, är inte något minoritetsgrupper ägnar sig åt frivilligt. Det är den yttersta försvarslinjen för den egna identiteten, det som lät volgatyskar fortsätta vara volgatyskar, det som låter Amish hålla stången mot tvättmaskinen och motorsågen.

I Sverige idag har vi en brokig skara minoritetsgrupper som av olika anledningar försöker bevara sina egna sociala strukturer i ett läge där det omgivande samhället utövar ett mycket starkt socialt ”pull”, speciellt på de kvinnor från denna miljö som upplever att de fått en ganska taskig giv jämfört med svenska kvinnor. Även här är olika former av mer eller mindre öppen chauvinism ett livsviktigt kitt som krävs för att förhindra att söner vänder sig mot sina fäder.

Denna chauvinism kan, av olika skäl, inte grunda sig på religiös fundamentalism. Detta låter kanske konstigt, givet våra problem med jihadism i Sverige idag. Skillnaden mellan en jihadist och en ung Amish är dock otroligt stor. I fallet Amish föds personer in i en stabil, religiös minoritetssekt som reproducerat sig själv i hundratals år, där föräldrar har traderat sin religion och sociala levnadsform till sina barn i generation efter generation utan några större förändringar. De flesta föräldrar i ett område som Husby har varken möjligheten eller i många fall ens något intresse av att göra samma sak. I många fall är de inte själva särskilt troende, och de saknar kontroll över sin egen sociala miljö. De flesta föräldrar i Husby, till skillnad från Amish eller Quakers, är inte kapabla att reproducera sig själva socialt. Deras barn blir inte som dem, utan de blir något i grund och botten annorlunda. Barnens religiositet har inte sällan mycket litet gemensamt med deras egen.

Den sorts chauvinism som får dra det största lasset under dessa omständigheter är snarare en sorts kulturell och etnisk chauvinism. Tyvärr får denna kulturella chauvinism ofta en mycket könsmässig karaktär, och en viktig del av föraktet riktar sig, av olika anledningar, mot just svenska kvinnor och tjejer. Alltså: svenska tjejer är ”slampiga”, de är i motsats till den egna gruppens tjejer promiskuösa och omoraliska. Det är okej att ha en svensk flickvän, men de går inte att gifta sig med, därför att de inte är oskulder och inte bryr sig om att vara det.

Den här sortens attityder är inte ovanliga idag, de är inte en liten, utdöende kvarleva hos ett fåtal procent socioekonomiskt utsatta män. Tvärtom! Rent antropologiskt är dessa attityder i någon mån nödvändiga; utan olika fasta gränsdragningar mellan ”vi” och ”dom” skulle dagens klanstrukturer kollapsa. Olika former av förakt och fördomar fyller en evolutionär roll för varje minoritet, oavsett om denna minoritet befinner sig på botten av samhället eller sitter på dess topp.

Problemet är att just denna specifika chauvinism är otroligt mycket mer socialt explosiv än de flesta andra tänkbara alternativen. Om och när sexuellt våld tar på sig en chauvinistisk roll – när det blir ett led i projektet att understryka och förstärka skillnaden mellan ”vi” och ”dom” – så kan man dels förvänta sig att detta våld blir vanligare, dels att det blir råare eller på andra vis ändrar karaktär i relation till ”vanliga” sexuella övergrepp. Vi har redan sett vissa indikationer på detta i Sverige, i takt inte bara med att antalet anmälda våldtäkter gått upp utan nya sorters våldtäkter allt mer dykt upp bland tidningsrubrikerna.

Vi har på senare tid haft flera fall där olika övergrepp – många gånger i grupp – spelats in och lagts ut offentligt på exempelvis Facebook eller Instagram. Det går självklart att förstå detta som att ”alla män” som av en slump fått en taskig och hatisk kvinnosyn, helt utan någon egentlig anledning. Jag har ganska svårt att föreställa mig att detta verkligen är hela förklaringen. Det är snarare ett intyg på att våldtäkt, under vissa former, blivit något det går att skryta om. Jag lämnar det till läsaren att avgöra vad för sorts implikationer som följer på detta, givet den enorma elefant i rummet som etniciteten på förövarna och valet av offer utgör i många av dessa omskrivna fall.

Detta inlägg är dock redan på tok för långt, och som vanligt så känns det som om flera saker missats eller inte utvecklats nog. Jag tänker inte avsluta med någon sorts pekpinne eller sensmoral idag. Detta inlägg utgör ett tämligen oplanerat försök att beskriva en aspekt i den sociala och politiska spelplanen i Sverige 2017, och belysa frågan om våld och kriminalitet och hur detta påverkar olika grupper med lite mer skärpa än vad som hittills stått till buds. Frågan om vart kvinnorna kommer att ta vägen politiskt är en av de mest brännande frågorna i vår samtid, trots allt, och jag har starka misstankar om att detta är ett område där det är ytterst farligt att idag försöka räkna sina kycklingar innan de kläckts.

Vad folk väljer att göra med denna hastigt skissade karta, det lämnar jag upp till dem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s