Skäggot är far till alla barnen

Mr Proudhon is so far from the truth that he neglects to do what even profane economists do. In discussing the division of labour, he feels no need to refer to the world market. Well! Must not the division of labour in the fourteenth and fifteenth centuries, when there were as yet no colonies, when America was still non-existent for Europe, and when Eastern Asia existed only through the mediation of Constantinople, have been utterly different from the division of labour in the seventeenth century, when colonies were already developed?

And that is not all. Is the whole internal organisation of nations, are their international relations, anything but the expression of a given division of labour? And must they not change as the division of labour changes?

– Karl Marx

Human folly does not impede the turning of the stars.

– Tom Robbins

Så här nu när frid och grannsämjan lägger sig över hem och härd så är det lite av en tradition bland oss socialt missanpassade grinchar att fundera en stund över hur mycket vi faktiskt gjort under året som gått för att så split och sabotera den annars så vämjeliga solidaritet som hotar att lägga sig över landet så här års.

Tyvärr måste det nog sägas att undertecknad inte gjort sitt. Under året som gått har det blivit lite för få inlägg på Power & politics, men ändå på tok för många delningar och ”likes”, och definitivt lite för många positiva kommentarer om att hörrudu, jag gillar verkligen din blogg, du säger ju precis det som behöver sägas idag! I en annan tid och i en annan värld så skulle kanske sådant bara vara kul, men ”Grinchen” Kyeyune har trots allt sin stolthet och sitt rykte att bevara. Således kommer här ett alldeles speciellt inlägg ämnat att slinka ner lika lätt och smärtfritt som en muslimsk julvärd, ett inlägg som definitivt inte kommer kunna anklagas för att för att sprida frid och harmoni ute i stugor och göra det mysigt på diverse Facebook-väggar runtom i vårt avlånga land.

Slå er alltså ner och känn er nedslagna: det här året så kommer tomten med en hemlig berättelse i säcken, en berättelse om ett av de allra viktigaste skälen till varför vänstern i Sverige och i stora delar av Europa är så stor i orden men så liten på jorden, varför den är så förlamad och på det hela taget värdelös! Inga ideologiska förkunskaper krävs, utan jag kommer bemöda mig om att förklara de relevanta begreppen på ett så enkelt vis att förhoppningsvis även en ledarskribent på någon av landets utmärkta morgontidningar kommer kunna hänga med.

Precis som vilken bra historia som helst så börjar denna för länge länge sedan – 2010 – i en galax långt, långt bort – Sydkorea – när en person vid namnet Ha-Joon Chang fick för sig att skriva en bok med titeln ”23 Things They Don’t Tell You About Capitalism”. Boken var menad att så att säga ge en mer öppen, ärlig inblick i hur kapitalismen faktiskt ser ut och fungerar i den verkliga världen, snarare än i den idealiserade bild som målas upp i ekonomiska textböcker. Tanken var att slakta en hel del heliga kor och sticka hål på en lång rad myter utan att för den skull fördöma systemet som sådant (Chang utger sig knappast för att vara någon sorts kommunist!). Visst är det lätt att sympatisera med ett sådant projekt, speciellt i en tid när kapitalismen enligt många befinner sig i en allvarlig kris?

Kapitalismen är dock inte det enda som idag befinner sig i kris, utan det fascinerande med vår samtid tycks ju vara just hur kapitalismens främsta kritiker – vänstern i både smal och bred bemärkelse – snarare verkar få det svårare och svårare i takt med att systemet knagglar, åtminstone här i Väst. Undertecknad är ju enligt uppgift någon form av tokig vänstertomte, och har likt Chang inget intresse i att avsäga sig ”sitt” system, trots att det nog går att kritisera lite här och där. Så varför inte skriva om något som ”de” inte berättar för dig om socialism? Tyvärr är jag själv både lat och fantasilös, och kunde således inte riktigt komma på 23 obskyra myter eller missförstånd som jag kunde ägna denna juletid att slå hål på, och det skulle hursomhelst bli på tok för långt för ett blogginlägg. Så här kommer således EN sak som de inte berättar för dig om socialism, men det är å andra sidan en mycket lustig sak, en sak som verkligen går att skratta åt – åtminstone så länge som man ignorerar hur sorglig den egentligen är.

Den här ”saken” jag tänkt tala om är egentligen ingen hemlighet, utan de flesta vet nog med sig ungefär hur det ligger till med den. Kanske är det inte direkt något man gärna tänker på, av olika skäl som vi ska komma till nedan. Hursomhelst så är det är en sak som egentligen ligger mitt framför ögonen på oss alla, oavsett om vi tillhör vänstern eller inte. För att vi ska kunna förklara just vad denna ”sak” har med vänstern att göra så krävs det dock att vi tillsammans utforskar ett begrepp som minst sagt är ganska viktigt att ha i skallen, åtminstone om man vill förstå stora delar av vänsterns tankevärld: exploatering. Då vissa läsare möjligtvis inte har hjärtat fastskruvat säkert i vänster brösthalva så kan dock en förklaring av begreppet vara på sin plats.

Exploatering är, mycket förenklat, en process varmed vissa människor tillgodogör sig frukterna av andra människors arbete. Detta kan ske under olika former och förevändningar, men det är egentligen inte särskilt ”vänster” överhuvudtaget att påpeka detta. Ibland ligger exploateringen så att säga i öppen dager, ibland är den mer dold och subtil, men exploatering (i någon form) är ungefär lika gammalt som mänsklig civilisation, och kanske egentligen ett förkrav för att något som ens kan kallas ”civilisation” ska kunna existera.

Låt oss börja med ett enkelt exempel. Ta den onda Sheriffen i Nottingham: vad är det han egentligen håller på med? Jo, han lever och verkar i ett samhälle där den absoluta majoriteten av befolkningen sysslar med subsistensjordbruk (dvs jordbruk där man odlar främst för eget bruk), och hans roll är att samla in skatt till Kung John. Denna skatteinsamling består i att fara runt till olika jordbrukare och utkräva en andel av skörden med öppna hot om våld som påföljd om dessa av någon anledning skulle vägra att betala. Jordbrukarna äger kanske sin egen jord, eller så är de kanske bundna till dem, men i vilket fall så odlar de sina grödor på mark som de själva disponerar över med hjälp av eget kunnande och arbetskraft. Detta är exploatering i dess mest grundläggande form. Lägg märke till att om Robin Hood skulle ta och skjuta Sheriffen med sin pilbåge så skulle detta inte ändra särskilt mycket för jordbrukarna, annat än att de kanske inte skulle behöva betala skatt. Alltså: bönderna – samhällets producenter – arbetar hårdare än vad de egentligen behöver, därför att någon kommer över en gång om året och kräver att de ska ge upp en del av sitt arbete. Den del av skörden som Sheriffen tar från bönderna går sedermera till Kung John, som antagligen använder dem för att betala för soldater, skräddare, inredningsstylister och annat som kungar tycker är kul.

Hänger ni med? Kung John kan alltså hyra stylister därför att han kan göra anspråk på frukterna av många andra människors arbete, i det här fallet genom att han förfogar över en våldsapparat som kan gå runt i hus och stuga och i värsta fall slå ihjäl ett par trilskande bönder tills resten fogar sig. Detta är egentligen ganska logiskt: slott kräver ju som bekant ofta ganska många människor för att bygga, så den som vill ha ett imponerande slott att bo i själv måste ha klurat ut något sätt att kunna göra andra människors arbete till ”sitt”, till något som tillhör honom eller henne.

Alltså: i fallet ovan så försiggår exploatering, och den är dessutom mycket tydlig. Bönder odlar sina grödor, och en ond Sheriff kommer sedermera och snor en stor del av skörden. Om Sheriffen inte kom så skulle inte denna del av skörden plötsligt försvinna i tomma luften, utan bönderna skulle antagligen kunna äta upp den eller sälja den eller göra vad de ville med resultatet av deras arbete. Då det är ett biologiskt faktum att även inredningsstylister behöver äta så är det dock inte så konstigt att mycket, mycket få bönder genom tiderna kunnat räkna med att inte få påhälsning från skatteindrivaren någon gång framåt skördetid.

Hur ligger det då till utanför Sherwoodskogen, i vårt ack så moderna samhälle där inte ens ätten Bernadotte längre bryr sig om att bevara blodet blått? Tja, härom tvista de lärde. Nu är det dock så att de flesta inom vänstern åtminstone på något vis kan spåra sitt eget tankegods tillbaka till den sorts socialism som har Karl Marx arbete som grund, och en av de saker som Marx själv höll hårt på var just att kapitalismen knappast avskaffat exploatering som företeelse – tvärtom!

Hur kommer det sig egentligen att inkomstskillnaden mellan en lagerarbetare på Amazon och Amazons VD är så stor att den till och med skulle göra kung John avundsjuk? Frågar du de flesta socialister så är svaret påfallande enkelt: exploatering, stupid! Detta är ju i och för sig ganska logiskt, om vi nu håller oss till den enkla, tekniska definitionen ovan (”en process varmed vissa människor tillgodogör sig frukterna av andra människors arbete”). Jobbar verkligen Amazons VD femtioelva miljoner gånger hårdare än en lagerarbetare? Kanske är det så att VD:ns arbete är ”viktigare”, men detta är dels något folk kan tycka olika om, dels egentligen irrelevant. En fråga om en kung exploaterar bönder i teknisk bemärkelse kan väl knappast besvaras nekande bara ifall vi säger att kungar är ”viktiga”?

Alltså: Amazons VD tjänar nog med pengar för att kunna hyra in en hel bataljon tjänstefolk, medan en lagerarbetare på Amazon inte ens tjänar nog att kunna hyra in en barnvakt åt barnen. Det finns dock ett problem med att tala om ”exploatering” i relation till ett kapitalistiskt samhälle, därför att lagerarbetaren faktiskt jobbar frivilligt på Amazon, och ingen ond Sheriff kommer hem till honom eller henne efter varje arbetsdags slut för att sno grejer under hot om våld. Så hur går då detta ihop?

Jo, socialister – mig inberäknat, kom ihåg vem ni har att göra med – är i regel måna om att påpeka följande: själva ”lönen” som sådan som exempelvis en lagerarbetare hämtar ut utgör just ett moment i den exploatering som möjliggör den sortens inkomstskillnader vi tog upp ovan. När du jobbar och får betalt så säger det ju egentligen sig självt att en del av ditt jobb så att säga inte hamnar i ditt lönekuvert. Vilken arbetsgivare skulle egentligen vara intresserad av att betala lika mycket eller mer i lön till en arbetare jämfört med vad den här arbetaren så att säga drar in för företaget? Utan att ens gå in och tala om exempelvis marxistisk värdeteori så tror jag de flesta människor rent intuitivt kan uppskatta att sättet du blir rik och ”gör vinst” på att anställa andra människor är att se till att betala dem så mycket pengar att det blir åtminstone lite (och gärna lite mer än bara ”lite”) över till dig som arbetsgivare, när du väl fakturerat för vad dina anställda sålt eller gjort eller vad det nu kan vara.

Något bör också sägas om ”frivilligheten” i dagens ekonomiska relationer. Det är inte så att frivilligheten är en lögn, men i regel så har människor ganska få alternativ annat än att sälja sin arbetskraft. Människor behöver som bekant äta, och gärna också ha någonstans att bo, och den som inte har pengar riskerar ju oftast både svält och hemlöshet. För de flesta så är svält något så obekvämt att de valmöjligheter som faktiskt innebär svält inte är realistiska, så det kan mycket väl vara så att någon jobbar ”frivilligt” på Amazons varuhus till den kungliga lönen på åtta dollar i timmen utan ”benefits” med obligatorisk, obetald övertid varje dag därför att denne inte har något annat val.

Medeltidens bönder kunde se och ta på det de producerade innan Sheriffen kom och tog det; dagens lönearbetare jobbar sina pass och får sin lön. Detta gör föga förvånande att det är mycket svårare att bedöma just hur mycket av ditt jobb som någon så att säga ”tar”, hur mycket av ”ditt” arbete som andra faktiskt tillgodogör sig. I slutändan så ändrar formen på processen dock inte processens innebörd; och en värld där vissa bor i slott och andra knappt har råd med kojor är – då som nu! – en värld där vissa människor lyckats klura ut något sätt varmed de kan lägga vantarna på andra människors arbetskraft. Och handen på hjärtat: vore det inte ganska lustigt om vi moderna människor liksom inte lyckats komma på ett lite smartare sätt att ordna sådant på än att fortsätta lämna saken åt en fet björn och ett gäng talande gamar som knappt ens vet vilken ände på armborstet som ska peka vart? Ärligt talat.

* * *

Nu när vi talat om vad exploatering är för något så är det nästan tid avslöja vad i hela friden detta har med vänsterns moderna clownsjuka att göra. Först är dock ett par påpekanden på sin plats. Jag är medveten om att ”exploatering” är ett laddat ord, och det bland vissa kan uppfattas som ganska negativt. Det finns dock inget krav här på att läsaren måste tycka att exploatering nödvändigtvis är något dåligt: kanske så förtjänar vissa helt enkelt att tillgodogöra sig andras arbete på sättet som beskrivs ovan. Steve Jobs revolutionerade till exempel världen på ett sätt så att ingenting någonsin kommer vara som förut, är inte det värt lite guldkant på tillvaron? Och om inte moroten vars namn är ”lönespridning” fanns, skulle vi inte då hamna i en situation där ingen skulle jobba och vi bums förpassades i något sorts Sovjet-Sverige, med obefintlig tillväxt och minskat välstånd som följd, etc etc etc? Kort sagt: det går att föreställa sig många argument för varför exploatering är något bra eller i alla fall nödvändigt, det går nog också att föreställa sig ett mer neutralt ord för den process varmed vissa människor tillgodogör sig andras arbete.

Det det inte går att göra är att på ett ärligt eller ens koherent sätt förklara just ”lönespridning” (eller vad vi nu väljer att kalla det) utan att röra vid vad en lön är och vad för sorts relation olika människor har till totaliteten av det arbete som faktiskt utförs på en fabrik, ett företag eller i en ekonomi. En sådan ”förklaring” skulle i slutändan vara ungefär lika förklarande som att säga ”det bara är så”, vilket åtminstone jag inte tycker är ett acceptabelt sätt att argumentera på, oavsett ens värderingar eller ideologi. För våra syften så räcker det alltså att förstå 1) vad exploatering i bemärkelsen ovan är för något, 2) att exploatering kan ta sig olika skepnader och inte nödvändigtvis måste ligga helt tydligt i öppen dager för att fungera, och 3) att alla civiliserade samhällen genom historien inbegripit någon grad av exploatering, inklusive vårt eget.

Detta för oss vidare till de riktigt kniviga biten: det är nämligen så att socialister och kommunister överlag har den ganska lustiga idén att exploatering absolut är något jättedåligt och i själva verket borde avskaffas. Ett kommunistiskt samhälle är exempelvis enligt Marx ett samhälle där fria och jämlika producenter associerar med varandra. Gissningsvis innebär inte detta att alla måste lära sig att sy tröjor om de vill ha tröjor därför att det är förbjudet att ha på sig tröjor som andra människor gjort, men troligen är det inte förhandlingsbart att de ekonomiska relationerna i detta tilltänkta samhälle inte öppnar för att vissa människor ensidigt ska kunna lägga beslag på andra människors arbetskraft för personlig gagn, oavsett om de gör det genom att anlita sheriffer eller genom lönekuvert eller på något annat finurligt sätt.

Nu får det dock vara nog med förspel. Håll hårt i hatten nu, för här kommer verkligen den stora hemligheten, den där jobbiga saken ovan som *de* (eller snarare, vi) inte vill att du ska veta om! är du redo? Det ligger faktiskt till så att precis samma verktyg som går att använda för att förklara varför vissa som jobbar på Amazon är rika medan andra är fattiga i själva verket går lika bra att använda för att förklara varför vissa *länder* är rika medan andra är fattiga! Wow!

Full disclosure: undertecknad sitter på en mental verktygslåda där många verktyg har sin existens att tacka Karl Marx och hans teoretiserande och undersökningar. Med tiden så har vissa verktyg plockats bort och andra lagts till, precis som sker i allas verktygslådor, men även om jag av en vacker dag skulle sluta att vara socialist så är det otroligt tveksamt att jag skulle få idén att faktiskt rensa lådan på några av de verktyg jag ärvt från Det Stora Skäggot, och detta av en mycket enkelt anledning: de är till syvende och sist faktiskt otroligt användbara. Kanske till och med lite för användbara…

… för är det inte så, tragiskt (eller komiskt? eller tragikomiskt?) nog, att precis samma verktyg som gör det lätt som en plätt att avfärda ”argument” om att lagerarbetaren är fattigare än VD:n för ”att det bara är så! Okej! Sluta ställa jobbiga frågor!!” också är de verktyg som riskerar att ge svar på frågan varför en lagerarbetare i Bangladesh är så otroligt mycket fattigare än en lagerarbetare i Sverige? I en annan tid skulle kanske denna egenskap ses som ett plus. Idag är den snarare en mardröm, speciellt då alla egentligen redan vet svaret. Kommer ni ihåg det vi gick igenom ovan? Det här med att ”exploatering” kan vara något öppet eller dolt, men att detta egentligen inte spelar någon roll för exploaterandet som sådant? Ponera en annan, totalt ickerelaterad fråga: hur många varor i din ägo har äran att vara tillverkad av 14-åriga slavarbetare någonstans i Sydostasien?

Hoppsan! Kanske är frågan inte helt orelaterad ändå. Som bekant så är det inte särskilt många svenska skolungdomar som sliter axlarna av sig på väveriet i Fittja för att julhandeln nere i Bangladesh ska kunna flyta på som vanligt, men motsatsen känner vi ju liksom alla till. Och vad är egentligen grejen med ”Fairtrade”? Schysst handel? Vaddå, finns det alltså någon sorts handel som är oschysst?

Det krävs inte direkt att man heter Ture Sventon för att ana ugglor i mossen här, och det krävs definitivt inte att man är marxist för att förstå att det här med fattigdom och rikedom liksom inte ”bara är så, okej!?”. Den riktigt alerta läsaren börjar nog nu se ungefär hur och var den röda lackskon klämmer idag, men låt oss bara stolpa upp ett par av de förhållanden som någon i exempelvis dagens svenska vänster måste relatera till:

1) Som vi påpekade ovan så har denna vänster överlag en tämligen bra verktygslåda för att förstå och förklara exploatering och dess effekter rörande fattigdom och rikedom, ett tankegods som bland annat menar att alla ekonomiska relationer i slutändan är sociala relationer, och att det således aldrig ”bara är så”.

2) Denna vänster menar nästan utan undantag att exploatering (i alla dess olika former) är av ondo och måste avskaffas.

3) Denna vänster har en ”mystiskt” hög levnadsstandard (det bara är så) jämfört med sisådär 95% av jordklotets befolkning, en levnadsstandard som till och med DN-skribenter i sina svagaste ögonblick nog kan erkänna inte går att utsträcka till en majoritet av världen av den enkla anledningen att det inte finns nog med resurser för att det ska vara ens teoretiskt möjligt..

4) Vad gör då resten av befolkningen, de där som bor på andra ställen i världen? Tja, de verkar ju ha fullt upp med att odla bananer och kaffe, sy kläder, löda ihop iPhones, måla Guy Fawkes-masker och andra otroligt hjälpsamma saker, saker som de till och med är schyssta nog att skicka hit, i utbyte mot…. hmm, just ja, vad var det nu igen? Dalahästar? Roxette? Detta är något av ett mysterium, men det är åtminstone ganska tydligt att de som odlar bananer åt svenskarna inte får på långa vägar nog betalt för att kunna leva ens i närheten av samma standard som svenskarna själva. Ännu mer anmärkningsvärt är kanske faktumet att de verkar helt nöjda med att göra detta i fabriker som kollapsar stup i kvarten, och under arbetsförhållanden som på något sätt lyckas vara ännu värre än de som fick svenska arbetare att tåga runt i ådalen och spränga Amalthea och göra andra coola, balla grejer som hör arbetarrörelsens historia till.

5) Slutligen så verkar denna (svenska) vänster vi talat om ovan dessutom otroligt mån – av någon mystisk anledning – om att konstant insistera på att vi alla är arbetare, hörrni grabbar, vart vi än nu råkar bo, och att det enda som spelar någon roll är om man är ”arbetare” eller inte. Det är vi mot dom! Arbetare mot kapitalet! Hej och hå! Detta trots att Marx själv knappast skulle ha skrivit under på sådana påståenden utan reservationer, då han själv poängterade att förekomsten av ”klasser” (åtminstone i bemärkelsen ekonomiska klasser) inte går att bedöma utifrån om folk har keps eller mössa på sig eller om de är ”folkliga”, utan utifrån deras relation till produktionen och utvinnandet av mervärde. Alltså: om företaget Investor fick för sig att ersätta den nuvarande arbetsbeskrivningen för sin VD med en där jobbet bestod i att en gång om året under ceremoniella former intaga en hel dosa snus medan man städade toaletterna nere på varvet så skulle detta inte ändra på någonting överhuvudtaget för den sorts bedömning vi talar om!

Är det kanske så att det vi ser framför oss är konturerna hos ett ganska jobbigt, ganska pinsamt faktum för vår tilltänkta medlem i den svenska vänstern? För det är absolut inte så att det är en hemlighet att de ekonomiska relationerna mellan världens länder i slutändan också är sociala relationer, och som sådana en aktiv produkt av människor, snarare än abstrakta förhållanden som ”bara är så”. Samma Ha-Joon Chang som jag nämnde ovan har till exempel skrivit mycket och väl om hur den sortens ekonomiska politik som dagens ”rika” länder använde en gång i tiden för att bli rika numera aktivt motverkas eller till och med förbjuds för ”fattiga” länder, länder som exempelvis *inte* får använda sig av jordbrukssubventioner, trots att EU och USA använder dessa och absolut inte har några planer på att avskaffa dem! ”Frivilligheten” varmed en colombiansk kaffebonde säljer sitt kaffe till ett pris som knappast tillåter inköp av varken iPhones eller jumpers på H&M är i slutändan samma ”frihet” som vi avhandlade tidigare; bonden är fri att göra det eller svälta ihjäl och/eller bli hemlös, och det är *verkligen* ingen hemlighet att nyliberalismen som sådan tvingar in bönder och länder i den sortens val som medveten policy.

Vad är då statusen hos de 14-åriga bangladeshiska slavarbetare som syr kläder och löder elektronik till svenska arbetare? Jag menar, ur ett rent marxistiskt perspektiv? Om nu till och med folk som inte sticker under stol med att de förespråkar kapitalismen som det bästa av alla system kan öppet argumentera för att denna ekonomiska relation är en produkt av icke-ekonomiskt tvång och politiska val, vad har då marxismen att säga om den här saken? Lustigt att du frågade, för svaret är i princip ingenting alls! Eller jo, det måste faktiskt sägas att marxister i Bangladesh otroligt sällan verkar tycka att det hela är något större mysterium, ändå. Kanske så anar ni till och med vad de har att säga om saken.

Idag är det väl tyvärr så att det blivit mycket av ett individuellt ”projekt” att vara vänster, i bemärkelsen att ”vänster” är något man målar upp på sin Facebook-vägg, något man basunerar ut till alla som vill lyssna (och många som inte vill det), där så att säga den libidinösa poängen är att kunna visa just precis vilken god och rättrådig människa man är. Kapitalister är ”giriga”, ”onda”, rasister är ”dumma i huvudet” ”efterblivna”, ”hemska”, och så vidare. Jag behöver väl knappast tala om för er hur kråksången går, egentligen. Mitt i allt detta verkar tyvärr en mycket enkel sanning ha gått förlorad: en gång i tiden så tyckte åtminstone en ganska stor del del av vänstern att det här med politik faktiskt inte handlade om hur god och fin och snäll du var. Arbetare skulle inte avskaffa kapitalismen för att de var fina, söta och snälla, och kommunismen var inte sista avsnittet i någon dråplig såpopera om Bambi i blåställ som var tvungen att slåss mot den dumma, elaka jägaren som inte fattat att det han hållit på med i alla sina dagar faktiskt är ganska omoraliskt ändå.

”Arbetarklassen” var således viktigt enligt Marx, inte för att arbetare är ”bättre” än kapitalister, utan för att arbetare i egenskap av offer för ekonomisk exploatering under kapitalismen hade ett objektivt intresse i att bli fria från denna exploatering, och att deras roll som producenter samtidigt gjorde denna befrielse praktiskt (eller åtminstone teoretiskt) möjlig. Punkt och slut. Detta är viktigt att komma ihåg, därför att det är faktiskt ganska roligt att exploatera (Jag menar, ärligt talat: varför skulle människor annars hålla på med detta hela tiden?). Det är liksom inbyggt i människan att den hellre väljer att kolla på lolcats på sin iPhone än att sluta sina dar med händer som ser ut som missbildade krabbklor efter en slitsam karriär med att löda ihop dessa iPhones. Det är roligare att ha råd att köpa bananer till barnen än att se sina barn dö av leukemi på grund av de bekämpningsmedel som används för att odla bananer. Och så vidare och så vidare; ni kan säkert se er runt om i hemmet bland era egna ägodelar om ni behöver fler exempel än så.

Men är allt detta egentligen särskilt konstigt? Marx själv skulle aldrig ha hävdat att kapitalister betedde sig som de gjorde för att de var elaka människor, utan själv höll han alltid blicken vid hur de system människor levde i så att säga tvingade dem att bete sig enligt vissa mönster för att överleva och reproducera sig själva.

Idag så är det så otroligt viktigt att hålla sig till manus- till allt detta jävla tjat som aldrig tar slut om att vi ”alla” är ”arbetare”, om att det är chefer mot resten, om att vi minsann är det goda, de utvalda, de som historien har valt som segrare, om att ”Arbetarrörelsen” är svag därför att den blivit fjollig, eller för att man råkat ”glömma” att det här med ojämlikheter är dåligt, eller för att socialdemokrater utvecklat minnesförlust, eller för att vi inte har någon ”metapolitik”, eller för att folk inte gett tillräckligt uppmärksamhet åt Daniel Suhonen, eller för att…

… men är vi inte ganska sorgliga, alla vi som håller på? Vilka är det egentligen vi tror att vi lurar? Jag är inget helgon, långt ifrån- min enda riktigt fåfänga föresats här i livet är att åtminstone försöka inte vara allt för mycket av en hycklare. Jag är således tvungen att erkänna precis det som många andra människor känt sig tvungna att erkänna genom historien: det är faktiskt kul att exploatera. Kanske är det sant att säga att ingen av oss egentligen har något val i frågan: i Sverige så kan du köpa din kläder på H&M, eller på en affär som är ungefär som H&M, eller så kan du gå naken. Du kan antingen vara en del av ett system som reproducerar exploatering vare sig du tycker om det eller inte, eller så kan du bo ute i skogen eller sitta inspärrad på ett mentalsjukhus.

I en annan värld – i en bättre värld – så skulle man kanske kunna slå upp svenskan eller DN och få en bättre kritik av vänstern kastad i ansiktet på en än ”De där människorna vill ju att alla ska borsta tänderna med samma borste! Det tycker jag är äckligt!”. Herregud! En sådan bättre kritik behövs väl om något idag; en kritik som verkligen biter, som verkligen kommer åt. Nu, när ett system som enbart funnits under ett historiskt ögonblick, som enbart varit en realitet för en otroligt liten del av världens befolkningen ens under den tiden, ett system som gått hand i hand med kolonialkrig och bananrepubliker, med Henry Kissinger och Lundin Oil, alltså verkar gå i graven, vad är det som egentligen bör göras, för att låna ett välkänt uttryck?

Kommer vi fortsätta skrika oss hesa om den a-kassa som varit, om den standard som gått förlorad, om hur vi bara behöver rösta på detta parti eller agera goda och lojala indianer till någon självutnämnd revolutionshövding någonstans så kommer allt vips att bli bra igen? Kommer vi fortsätta låtsas att platt-TV:n, jordgubbarna mitt i vintern, blodsdiamanterna från Afrika och oljan från Mellanöstern håller på att försvinna för att någon har stulit dessa saker från oss, trots att det finns en uppenbar, alternativ förklaring som nog är långt jävla mycket mer trovärdig om du nu råkar vara en av de slavarbetare som faktiskt syr tröjorna vi packar in i alla dessa förhatliga mjuka paket vi skänker varandra för att fira att Jesus gav sitt liv så att resten av oss skulle konsumera. Och om vi ändå bestämde oss för att ja, detta är vår fight, detta är vad det handlar om: skulle det överhuvudtaget göra någon som helst skillnad, skulle något som denna svaga, förvirrade vänster faktiskt är kapabel till ens ha en snöbolls chans i helvetet att rädda detta barocka system från att kollapsa under sin egen gigantiska vikt?

Sug på den karamellen, Peter Wolodarski. Den som vill kritisera vänstern på allvar gör det nog bäst utifrån dess egna premisser, genom att visa på alla de problem den dras med utifrån dess egna mål och förhoppningar och alla sorger och besvikelser som hör dessa till. Det är i slutändan att ta vänstern på allvar, och att tyvärr också visa just hur lite allvar som vänstern tar sig själv på i dessa dagar vi lever i.

En viss Mohandas K. Gandhi ska enligt fabeln ha fått höra om en alldeles förträfflig uppfinning, en uppfinning som hette ”västerländsk civilisation”. Han ska då ha utbrustit följande: ”Vilken förträfflig uppfinning! Kanske borde någon prova på den!”. Om eller när våran platt-tv slocknar för sista gången och det är definitivt slut på våra lolcats, när ingen av oss har råd med jordgubbar mitt i vintern längre och sexcharterresorna till Thailand är ett minne blott, när till och med slavtillverkade jumpers blivit lite för kostsamma för att passa in i julklappsbudgeten, kommer vi då att ställa oss själva samma sorts fråga? Ett klasslöst samhälle, en värld utan exploatering: en värld där ingen skor sig rik på att andra människor tvingas vara fattiga. Det är ju ändå en ganska förträfflig idé, eller hur? Kanske borde någon prova på den, trots allt…

God jul på er!

Annonser

14 reaktioner på ”Skäggot är far till alla barnen

  1. Jag tycker att det är möjligt att konkret-tekniskt förklara ägares exploatering av arbetare utifrån värdekritiken, däremot mycket svårare när det gäller en svensk arbetares exploatering av en indisk arbetare; där har jag mer den här ‘intuitiva känslan’ som du talar om. Skulle du kunna hjälpa mig? HUR konkret ser det förloppet ut? Hur går den till, vilka instanser bygger den på?

    • Hej!

      Detta är en mycket bra fråga, tack för att du ställer den. Om du känner till grunderna i marxistisk värdekritik så har du egentligen allt som behövs för att kontextualisera den här sortens exploatering. I dess mest förenklade form så kan vi helt enkelt säga att processen vi talar om är en där ökat förtryck annorstädes så att säga ”subventionerar” en mycket mindre grad av förtryck i exempelvis Sverige. Om en svensk arbetsgivare använder lönerelationen för att extrahera mervärde ur en svensk arbetare, så extraheras det samtidigt otroligt mycket mer mervärde ur exempelvis en bangladeshisk sömmerska, och en del av detta överskott hamnar (in)direkt i den svenske arbetarens händer genom högre löner, subventionerade priser, osv.

      Vi kan ta ett exempel på hur det här fungerar i praktiken. Ta kaffeodling: kaffepriset skiftar som bekant ganska mycket, och kaffeodlare i exempelvis Colombia lever under ytterst prekära förhållanden, speciellt när priset går ned. En sak som skiljer Marxistisk förståelse från mycket ortodox ekonomi är ju att priser inte bara ”är”, de lever inte någon sorts oberoende existens som ekonomin helt enkelt får foga sig efter. Sättet som man får låga kaffepriser är genom att tvinga bönder att odla kaffe och bara kaffe, vilket gör dem ytterst sårbara och förintar deras förhandlingsposition vid all prissättning. Således är det ingen slump att jordbruksfrågor är bland de mest kontroversiella frågorna som tas upp hos bland annat WTO, därför att västerländsk policy på området lite förenklat fungerar ungefär så här: 1) Det första steget är att tvinga länder att öppna sin marknad för subventionerade grödor, främst då sådana som ingår i subsistensjordbruk. 2) Eftersom dessa grödor är subventionerade så är det i princip omöjligt för inhemska bönder att överleva på att odla dessa (mat)grödor, och om de försöker så går de snabbt i konkurs, varefter deras åkermark ofta går till västerländska storjordbruksföretag. 3) När väl subsistensjordbruk inte längre är praktiskt möjligt så tvingas, alternativt frivilligt uppmuntras (vid det här laget så är skillnaden i praktiken inte särskilt stor) jordbrukare att byta till exportgrödor, till exempel kaffe. Vid det här laget så behöver dessa jordbrukare odla och sälja kaffe för att kunna få in nog med pengar för att betala för mat, vilket gör att de i princip inte kan göra annat än att acceptera det pris som ”marknaden” sätter.

      Exemplet ovan är nog det mest välkända exemplet på ett sätt att så att säga tvinga människor in i beroende och fattigdom, och det är här som Marx förmaning verkligen skiner igenom: inget i att IMF förbjuder jordbrukssubventioner för Colombia men inte gör det för USA är ett utslag av någon sorts objektiv, apolitisk ”marknadskraft”. Det är ett medvetet val, precis som all prissättning. Med det valet gjort så är det fullt möjligt att betala colombianska bönder svältlöner, samtidigt som priset hålls nere till den graden att svenska arbetare kan dricka kaffe på fikarasten. Å andra sidan så har i princip inga colombianska kaffebönder råd med polkagrisar från Gränna, inte för att polkagrisar av naturen är något dyrt, utan för att den här sortens superexploatering är enkelriktad: breda lager av svenska arbetare kan tillgodogöra sig resultatet av exploatering annorstädes, men det motsatta är i regel aldrig sant.

  2. Det är en bra analys och jag kan inte säga att jag tvivlar på någon avgörande del av den. Jag är bara nyfiken på: vad ska vi med den till? Alltså rent konkret, hur använder vi som är en del av den västerländska vänstern den analysen politiskt?

    • Tanken var ju egentligen att den biten du tar upp skulle komma med, men grejen med den här jävla skitbloggen är tyvärr att allting blir så mycket längre och tar så mycket mer tid i anspråk att skriva än vad som vad planerat från början – lite grann som amerikanska flygplan, faktiskt. Om det är något som den här texten INTE är menad att vara så är det i alla fall någon sorts moralkaka (”skäms på er! ni som är rika medan andra är fattiga!”), förhoppningsvis så har jag varit ganska tydlig på punkten om att jag inte är något större fan av politik som handlar om att vara ”god”, som sagt.

      Jag kommer nog att skriva ett mer utförligt inlägg lite senare framöver, utan nu så här på julafton så ville jag främst bara etablera en ganska central premiss, dvs att 1) vänstern i väst har alla verktyg som krävs för att analysera sin egen situation utifrån något sorts strukturellt och/eller marxistiskt perspektiv, men 2) gör det inte, därför att det svar man vet att man riskerar att få är dels väldigt *pinsamt*, dels så riskerar det att skjuta en hel del strategier och trossatser i sank: om det faktiskt är så att arbetare i väst är en sorts ”nettoexploatörer” så KAN de inte göra revolution utan att samtidigt bevisa att Marx hade helt fel!

      Jag tror den fråga vi behöver ställa oss är ungefär den här: kan vi ens ”rädda välfärden” eller faktiskt uppfylla många av dagens vänsterparoller? Om vi med det menar att rädda just vår levnadsstandard och allt som hör till så innebär det att vi som vänster dels måste rädda dagens system ämnat åt att se till att fjortonåriga sömmerskor lydigt syr våra julklappsjumpers, dels också se till att det är *VI* (vi i väst, den fria världen, eller vad du nu vill) som fortsätter vara den lilla skara av befolkningen som tjänar på systemet, alltså trycka ner eventuella kineser, ryssar, brasilianare och indier i stövelskaften om (eller snarare när) de får olika idéer om att de själva egentligen borde vara världsekonomins hövdingar snarare än dess indianer. Tyvärr (?) måste det nog sägas att i en värld där inte ens Paul Wolfowitz och Carl Bildt verkar klara av dessa saker så tror jag faktiskt inte att Bob Avakian och Lars Ohly kommer kunna tillföra något meningsfullt, även om de faktiskt skulle bestämma sig för att det här också var deras fight.

      Kort sagt: det är nog god tid för oss i vänstern att faktiskt se på världen så som den är, alltså utan att screena verkligheten efter eget behag och egna önskemål. Om vi nu är exploatörer – och det finns många goda skäl att tro att vi är det – så är detta en status som antagligen inte kommer kunna upprätthållas särskilt länge till. Antingen kan vi bestämma oss för att hjälpa till och dö för Lundin Oil, vilket troligen inte kommer göra ett dugg skillnad, eller så kan vi nog acceptera att partyt faktiskt håller på och ta slut. Och om partyt håller på och ta slut, och Sverige kommer att bli långt mycket fattigare vare sig vi vill det eller inte, hur vill vi då att ett putativt Fattigsverige anno 2050 ska se ut? Som Kuba, eller som Mexiko? Vänstern idag är otroligt svag, förvirrad och schizofren, just därför att den å ena sidan mycket förståeligt vill försvara det vi har idag, men å andra sidan anar precis vad det vi har idag kommer ifrån och vad detta faktiskt innebär. Jag tror vi inte KAN erbjuda folk mer än ett land där folk ”bara” kan vara säkra på att de inte kommer svälta ihjäl, att alla tas hand om, att inga människor kastas på soptippen eller tvingas sälja sina njurar för en kopp kaffe. Om vi verkligen jobbar hårt och har det intellektuella modet att se på världen som den är, inte som vi vill att den ska vara, så kanske vi kan komma dit. Men är detta verkligen så litet? Vi vet nog alla vad alternativet är.

  3. Intressant inlägg. Håller väl med om mycket, men där jag är lite osäker/ oense är väl den tänkta förutsättning som du inte riktigt förklarar. Jag menar det du i kommentaren ovan benämner ”partyt håller på och ta slut”, du tycks vara säker på att kapitalismens sammanbrott måste innebära någon slags civilisationskollaps. Jag är lite mer hoppfull där, får jag väl säga. Tror nog att det kan undvikas och att en övergång till ett ”högre stadium” ändå är möjligt. Vad gör dig så säker?
    I väntan på inlägget om vad man konkret kan göra så kommer jag och tänka på två redan beprövade praktiker som väl kan sägas komma ur (typ) samma analys som din; dels, som du också nämner lite kort, ”rättvis handel”. Då vi i väst bidrar till exploateringen (delvis) genom lägre konsumtionspriser kan vi välja bort det och handla kaffe från zapatistkooperativ och yada, yada, yada.
    Det andra alternativet jag kom att tänka på är danska blekingegadeligan som efter att ha konstaterat att arbetarklassen i väst är ”mutad” och därför aldrig kommer göra revolution, drog slutsatsen att det bästa är att stödja befrielserörelser i tredje världen med pengar. Och att pengar kan införskaffas genom att råna banker i Danmark.
    Båda alternativen har ju sina för- och nackdelar. Vore kul att höra dina tankar kring de och andra strategier!

  4. Väldigt kort om ”civilisationskollaps”: det är inget jag nämner i texten, och det är ingenting som är så relevant för det här inlägget, egentligen. Det GÅR att ställa frågan om vi är på väg mot en sådan kollaps på grund av vår brutala överanvändning av vår resursbas (vilket nu är den vanligaste anledning till att civilisationer faktiskt kollapsar, historiskt sett), men området jag talar om är mycket mer begränsat i omfattning: frågan om vi kommer kunna upprätthålla de strukturer som gör att västerländska arbetare kan tillgodogöra sig frukterna av stora massor superexploaterade arbetare i resten av världen.

    På den frågan tror jag svaret är ett kategoriskt ”nej”, av skäl som egentligen inte har något alls med vänstern att göra. Människor dör; imperier kollapsar. Hittills så har ingen människa lyckats med bragden att leva för evigt, och samma sak går att säga om imperier, detta mest underbara av mänskliga påfund.

    Jag tror inte vi har så mycket att hoppas på att något eventuellt ”högre stadium” för ekonomin kommer rädda oss från detta obekväma faktum. Möjligtvis kommer kapitalismen att överleva både länge och väl framöver, och imperier kommer väl fortsätta frodas i framtiden också, men för just *oss* blir nog detta en minst sagt klen tröst.

  5. Det finns ju dock även den vänster som gärna ser sig själva som just priviligerade västerlänningar med konstant dåligt samvete vars vänsterkamp går ut på att ”hjälpa de som har det sämre”. Vi kan ta Hunger games serien som exempel vilken ofta ses som en historia om klasskamp där jag inte för allt för länge sedan såg vänsterfolks som påpekade hur det är vi (i väst) som är motsvarigheten till The Capitol . Vilket ju är en rätt så korrekt analys vilket också styrks i din text. Men samtidigt en syn som lätt hamnar i en lika felaktig verklughetsupfattning den som kommunisttomtarna som tror att revolutionen kommer ske genom att arbetarna på fabriken (de själva) tar över produktionen.

    Som när bandet Svenska Akademien sjunger ”Men när människor inte har vatten för dagen bryr vi oss ändå om bostadsbidragen” speglar en vänster som enbart sätter ”vi rika i väst” mot fattiga i u-länder. En sådan västerländsk vänster är inte heller rimlig. Vi måste ju kunna se hela systemet och kunna analysera västerländska arbetare både som utsugna och som delaktiga i utsugandet. Snällvänstern som enbart vill nå folks samveten är ju inte rimligare. Och de finns också.

  6. Jo, precis. Det andra skäggot (Zizek) talar ju ganska mycket om hur den här sortens ”Hallå!! folk svälter!!!!” funkar lika bra för Bill Gates som för snällvänstern. Bruce Lee i politisk tappning, alltså: tänk inte, känn!

    Jag tror inte folk som är vänster är bättre – eller sämre – än andra människor. Visst, vi är väl exploatörer, och vi är ju i slutändan det av precis samma anledning som alla andra – det är kul att exploatera, och det är otroligt svårt som människa som trots allt lever i sitt kontext att INTE göra det. Den som vill ha dåligt samvete får väl ha det, men i just det här fallet så är faktiskt inte det personliga också politik.

    Det som är värt att diskutera är vad vi faktiskt kommer göra om (eller snarare när!) vi inte längre kan vara nettoexploatörer. Just nu har folk den här idén om att unga svenskar inte längre kan leva som sina föräldrar för att det är någon som ”snott” det som är ”deras”. Inte nog med att den här bilden är felaktig – de här sakerna var aldrig ”våra” ens till att börja med – vi vet nog alla ungefär vart någonstans det kan sluta med den här sortens jakt på samhällets bovar.

    Om inte ens vänstern själv kan ta sig i kragen och faktiskt fundera på om den här världsbilden där *allt* sker på grund av olika elaka grupper bovar och samhällsfientliga element faktiskt stämmer eller inte så är det ju på allvar bättre att sitta hemma, hålla käft, och kolla på lolcats. Då skadar vi ju i alla fall ingen. Alltså: vänstern kan mata den här sortens tiger, men den kan inte rida den. Där finns det politiska krafter som är mycket, mycket bättre på det jobbet.

    • Jo. Fast att helt sluta kämpa mot svenska klassklyftor och för bättre välfärd i sverige ser jag inte som en rimlig slutsats. Vill vi bygga upp en stark vänster i sverige så är nog tyvärr inte fokus på situationen i tredje världen en lösning.

      Jag kan ju säga att jag helt klart föredrar den vänster som pekar på orättvisorna runtomkring oss och som pekar ut högern och kapiralägarna som fienden än den vänster som sitter i ring och synar sina i-landsprivilegier.

      Men att vara medveten om hur det kapitalistiska systemet blivit allt mer internationellt och ha med det i vår analys. Absolut. Frågan är hur detta ska bli en del i kampen utan att vi hamnar i en situation där vi bara ser oss som utsugare vars kamp är att hjälpa arbetarna i Bangladesh och därmed låter kapitalägarna ostört skratta hela vägen till banken eftersom vi ändå ser oss själva som lika illa.

  7. Tack för ditt klargörande svar! Det innebär väl att på ett analytiskt-teoretiskt plan delar svenska arbetare och colombianska arbetare position i produktionen, båda exploateras men den ena exploaterade gruppen kan ändå dra fördel av den andra? Alltså ser deras faktiska levnadsvillkor väldigt olika ut; ändå kanske dumt att raljera över idén att arbete och kapital står mot varandra ‘vart vi än råkar bo’ (som du ju gör)? Eller det kanske beror på vilken nivå man pratar om, teoretisk eller praktisk-vardaglig (kan det vara så att en svensk arbetare drar större praktisk-vardaglig nytta av den colombianska arbetarens större grad av exploatering än vad hen förlorar på sin ”egen” svenska kapitalists exploatering av honom eller henne själv?).

  8. Arbete och kapital står mot varandra – eller exploaterar svenska löntagare sådana i tex Bangladesh?
    Att arbetare och sömmerskor i textilfabrikerna i Bangladesh får en lön, som de inte kan leva av och därför är tvungna att arbeta 10 och mera timmar om dagen, tills de inte orkar längre och sliter sig bokstavligen till döds för att överleva – egentligen kan var och en veta om, varför det är på det viset och det skriver ju Malcom också: Kapitalet utnyttjar befolkningens nöd. Det måste inte betala de fattiga stackarna mer; den som kräver mer pengar, blir avskedad och ersatt av den nästa – kapitalet hittar ju sitt mänskliga material i överflöd. Vilket livsuppehälle folk behöver, angår inte företagen. För dom här multiföretagen består världen av mer eller mindre avkastningsrika kapitalplatser, och om kostnadsfaktoren ”lön” är billigare någonstans, så flyttar dom företaget dit – och människor som hittills (t.ex. svenska löntagare) passade så fint in i företagets kalkyl, står plötsligt inför tomma fabrikhallar, för att de – jämförelsevis – blivit dyrare.
    Att producera vinster har alltså onda följder! Att betrakta det utifrån en moralisk synvinkel och tycka att så där får de inte göra, förklarar ju inget, utan tycker att företagarna egentligen skulle ha skyldigheten att ta hänsyn till människorna, som de utnyttjar för profitmaximeringen. Vinst och moral är två skilda världar:
    Fair-trade aktivisterna t. ex. tror att produktionsvillkoren kan ändras genom att konsumenterna ändrar på sig: i stället för att dessa egoistiska konsumenterna bara stirrar på priset och springer efter billigvaror, skulle de göra det svårt för företagen att bedriva en sådan för människan ovärdig produktion, genom att inte köpa deras produkter längre.
    Så klart: En sån ”makt” kan man visst inbilla sig ha som kund. Men om konsumenten inte köper billiga kläder längre, så är han väl tvungen att köpa dyrare… Att bestämma sig för den friheten kan ju var och en göra. Men baksidan av den här friheten är ju att försaka. Ju mindre pengar man har i plånboken, desto svårare blir det att avstå från att köpa billiga grejer, fastän just detta skulle påverka de kapitalistiska gärningsmännen. Bortsett från att fair-trade-rörelsen inte kan bli en massrörelse ( det finns för många lögavlönade här hemma också) – så ignorerar de med sin välmenande köpboykott, orsaken till att det överhuvudtaget finns billiga handelsartiklar:
    Hur uppstår köpkraften, som genom vägran att köpa vissa varor, ska påverka företagarna? Det är inkomsterna som majoriteten av konsumenterna tjänar genom lönarbete. Och de löner som företagarna betalar är även i ”högavlönade” nationer knappt kalkylerade. För övrigt med tendensen, att jämna ut skillnaden med de s.k. ”låglöneländerna”. Konsumentens köpkraft är således beroende av företagens vinstkalkyl och tvingar därför vanliga konsumenter att ”spara”, alltså att ständigt tänka på vad de har råd med, att avstå från nödvändiga grejer när de köper en dyr sak och tvärtom. Och på grund av företagarnas vinstkalkyler växer armeen av människor som ”sparar”och avstår.
    Och var hamnar denna köpkraft? Precis där den kom från: hos affärsföretagen. De konkurrerar om den begränsade köpkraft som de skapat själva, sänker sina produktionskostnader och erbjuder varorna billigt. De sänker inte priserna för att fattiga ska kunna köpa det som behövs; utan det gör de för att även tjäna pengar på de fattiga. Om försäljningen av en handelsartikel inte avkastar profit, så blir den inte tillverkad – det måste ju löna sig! Därför finns det billiga tillverkningsplatser, som t.ex. i Bangladesh: för att dra till sig även den minsta köpkraft med vinst. De som utnyttjar textilarbeterskor i Bangladesh, gör detta för att kunna vinna fattiga köpare i hela världen. Och så finns det två utvecklingar som går hand i hand: växande fattigdom i de ”högavlönade” länderna och en discount – industri, som på grund av fattigdomen växer själv och på det viset använder de som är ännu fattigare i världen till sin tillverkning av billigvara.
    Konsumenten, är som inkomsttagare och inkomstutgivare inte något annat än handelskapitalisternas profitkälla!
    De är inte de som exploaterar!

  9. Frågan vad ”vänstern” då ska göra, är viktig – man måste först ha klart för sig, VAD som ska ändras! Då blir första steget att tänka jobbiga tankar…
    Att den samhälleliga arbetsdelningen tillgodoser allt som människor idag lever av, att varje produkt, den materiella rikedomen, är resultatet av hela samhällets arbete, är självklart. Men vad är det för slags ekonomi, som inte planerar arbetet för att få fram de produkter som behövs, och som inte reder ut hur mycket av vilket arbete som behövs för att tillfredställa alla behov i samhället: Den arbetsdelningen motsvarar en ekonomi som tillverkar bruksföremålen för att erhålla mera pengar, och som distribuerar dem med syftet att tjäna pengar.
    Det är alltså ägarens rätt att förfoga över sina produkter, som står i vägen för andra människors intresse att begagna sig av dessa bruksföremål. Egendomsrätten utestänger alla andra från nyttan av bruksföremålen. Förutsättning, utgångspunkt och grundval för den existerande arbetsdelningen är alltså en motsättning mellan tillverkning och behov.
    Detta är ju absurt, men självklart i marknadsekonomin. Med producentens egendomsrätt är denna motsättning fastklubbad; man får ju inte glömma, att det är företag som äger produktionsprocessen i den här ekonomin. Människan som utför arbetet är inte producenten, utan det är en rättsperson, för det mesta ett bolag, som låter tillverka produkterna och därför äger dem.
    En fundamental motsättning mellan fabrikation och konsumtion, som löser sig i köpakten, där pengarna ersätter ägarens utgifter för produktionen, hens samhälleliga delarbete.
    Vanligtvis betraktar man pengar bara som ett bra sätt att komma åt saker och ting – fastän var och en samtidigt är medveten om att innebörden av försäljning är att komma åt pengar. Pengar framställs alltså som en lyckad förmedling av arbetsdelningens nyttiga produkter. Pengar representerar en viss mängd egendom till produkter överhuvudtaget: en kvantitativ åtkomstmakt. Den existerar avskilt från produkten. Att förmålen kan utbytas mot en summa pengar kallas (inte bara hos Marx) för värde och är en faktiskt existerande abstraktion. Man misstar sig, om man förklarar varans bytesvärde (dess ekonomiska bestämning att säljas för ett pris) med det självklara, att tillverkningen erfordrar en viss mängd samhälleligt arbete. Produkternas ekonomiska “egenskap” att ha priser, beror på att de rådande maktförhållandena i samhället bestämmer, att arbete måste skapa värde. Ur sig själv kan mänskligt arbete enbart tillverka nyttiga ting. Om arbete skapar bytesvärde, så begränsas arbete till att resultatet, produkten, ska förvandlas till pengar. Arbete har i den kapitalistiska ekonomin endast betydelsen, att fungera som källa till ny privat egendom i form av pengar.
    Alla konkreta behov och den aktuella tekniska produktivkraften omvandlats till nödvändigheten att ha pengar. Allt som behövs i samhället och varje enskilt behov, betraktas uteslutande med hänsyn till pengabeloppet som var och en har till förfogande. Arbetets produktivkraft är konkurrensmedlet för att utnyttja de olika behoven och att förskaffa sig köpkraften.
    Tillverkningen av bruksföremål styrs i marknadsekonomin av det privata intresset att tjäna pengar – det gäller för alla medborgare. Denna sorts rikedom står fientligt gentemot det konkreta arbetet, som tillverkar nyttiga saker i samhället; och står lika fientligt gentemot de individer som utför arbetet. Det ekonomiska resultatet av det produktiva arbetet kommer bara till stånd på bekostnad av dem som arbetar produktivt – de har inget inflytande på det: I marknadsekonomisk mening är arbetet ”produktivt” i den mån användning av arbetskraft och livstid verkligen skapar egendom i konkurrensen om kundernas pengar och på det viset bekräftar utgifterna som nödvändiga. Denna slags rikedom inbegriper inte bekvämt uppehälle och fri tid för de som arbetar, utan utestänger dem från det – värdeskapande arbete betyder maximal förbrukning av arbetskraft.
    Att sådant arbete är det ekonomiska normalfallet, har sin grund i den form rikedomen har: Samhällets arbetskraft används för att skapa ännu mera pengar. Den förbrukas och slits ned för att arbetet ska tjäna den egendom, som löntagare inte förfogar över; egendomsmakten stänger ut arbetskrafterna från alla subsistens- och produktionsmedel som ju finns och likaså från allt de behöver. De har inte har chancen att använda sig av egendomens makt själva. Arbetskrafter skapar värde med sitt arbete, för att de är tvingade till det – för samhället har ingen arbetsdelning som ska försörja människorna, utan de är beroende av att ägarna till produktionsmedlen sysselsätter dem.

  10. Som jag förstår dig är en premiss för ditt resonemang att Sverige (och en hel bunt andra relativt välmående länder) aldrig skulle haft råd med vårt relativa välstånd, vår välfärdsstat etc om vi inte kunde utnyttja billig arbetskraft i andra länder för vår konsumtion. Att ”tredje världen” nu börjar komma ikapp bör därför leda till att vi får allt svårare att behålla vår levnadsstandard. Med andra ord ett slags nollsummespel där vi är på väg att förlora ett historiskt försprång.

    Du skriver att det bästa vi kan hoppas på är ett samhälle där gemene man slipper svälta ihjäl. Menar du då att det är den maximala levnadsstandarden som jordens resurser skulle kunna erbjuda oss om vi _globalt_ levde i någon skojig socialistisk samvaro där vi i största möjliga utsträckning försökte undvika att exploatera skiten ur varandra?

  11. Hej!

    Som jag ser det så är det enda sättet att realisera en vänsterrörelse genom att göra den autonom. Man kan inte hålla på att hjälpa folk nere i tredje världen genom några märkliga underground-organisationer. Det bästa man kan göra åt dem är att avskaffa beroendeförhållandet – tills vidare. Jag tycker mig ha hört sådana tendenser på er podd. Ni pratar om klimatförändringar, kriminella gäng, urbanisering och annat som man kan utnyttja. Men tror du verkligen att en vänsterrörelse kan bli autonom i Sverige? Det är ju så kallt… xD

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s