Antirasism III: Rena rama Zoolander

”Rufus, Brint, and Meekus were like brothers to me. And when I say brother, I don’t mean, like, an actual brother, but I mean it like the way black people use it. Which is more meaningful, I think.”

-Derek Zoolander

Som bekant så är den här bloggen mest en skådeplats för långa, tråkiga essäer som ingen normalt funtad människa borde bry sig om. Ibland måste man dock bryta mönstret lite grann, även om man nu råkar vara en riktig vanemänniska som jag.

Jag är som bekant inget större fan av många aspekter av dagens antirasism. Personligen så anser jag att den till stora delar bekräftar det gamla ordspråket om att ”det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”; jag har inte särskilt mycket till övers för den sorts moralism som verkar vara så populär idag, som vill utkämpa de godas kamp mot de onda, mot Rasism med stort R, där den enda kampmetoden liksom verkar vara att blocka människor man inte tycker om på Twitter och vara så högljudd som möjligt. Om vi dock sätter mina personliga känslor åt sidan så torde det ändå finnas ganska stora problem med hela projektet som det ser ut idag; historiskt, teoretiskt, och rent praktiskt politiskt.

Ibland slår dock absurditeten i vad folk verkar hålla på med som en våt makrill över ansiktet. De flesta som läser det här har väl också läst min senaste krönika i Arbetaren. Det är inte helt enkelt att försöka tala om komplicerade frågor på under 2800 tecken inklusive mellanslag, och som vanligt är jag inte helt nöjd med resultatet; möjligtvis kommer jag skriva mer utförligt om ämnet någon gång framöver. Själva grundpoängen – att det ligger något ganska konstigt i sättet som många moraliserande antirasister ser på världen idag – verkar dock av allt att döma ha hamnat i god jord.

Vill vi verkligen hårdra krönikan så var syftet främst att få fram två poänger. Den första är det sällan är särskilt smart att försöka direktimportera begrepp från andra sidan Atlanten om man nu inte är absolut 100% säker på att man vet vad man håller på med, vilket tyvärr är ganska sällan. Att tolka rasrelationer i USA idag med hjälp av begreppsparet ”vit – ickevit” funkar ganska väl. Gå tillbaka hundra år och detta funkar inte längre överhuvudtaget – gårdagens USA var ett otroligt komplext etniskt kastsamhälle där det fanns en mycket invecklad hackordning baserat på varifrån Europa du eller dina förfäder kom ifrån, om du var katolik eller protestant, och så vidare.

Varje samhälle har sina sociala motsättningar. I USA:s fall så är dessa tämligen unika jämfört med Europa, och det är en specifik uppsättning faktorer som lett till att den otroligt invecklade hackordningen så småningom smälte ihop till att handla om ”vita”, ”hispanics”, ”afroamerikaner” och ”asian americans”. Rasism i Europa och på många andra ställen följer dock inte amerikansk modell, därför att USA är en invandrarstat som etablerades tämligen nyligen. Den mesta rasismen genom historien har – av rent praktiska skäl – inte kunnat rikta sig mot människor som tills nyligen bodde på andra sidan jordklotet(och således faktiskt kunde se ganska annorlunda ut). Det fantastiska med rasism är ju att raser inte existerar och att man således kan hitta på nästan vad som helst om andra människor, även om de råkar dela din hudfärg eller vara dina geografiska grannar. Europeisk rasism har traditionellt riktats just mot människor som skulle kvalificera som ”vita” i amerikansk bemärkelse, det gör den inte mindre virulent eller mindre ”på riktigt”.

Mark Twain ska ju ha sagt att om man bara har en hammare så börjar allt till slut att se ut som spik. Och detta är just problemet med amerikanska direktimporter. I ett läge där så få människor verkar se någon nytta i att spendera någon sorts tid på att sätta sig in hur historien på området egentligen ser ut – trots google, wikipedia och gratis bibliotekskort – så leder ordets makt över tanken ofta till väldigt grundläggande felslut. Jag tog den transatlantiska slavhandeln som exempel därför att denna har tagit på sig formen av en modern ”legend”; en sorts berättelse som ingen längre läser, men som alla fortfarande refererar till. Alltså: få verkar se någon poäng i att sätta sig in i hur denna handel faktiskt såg ut, så när de talar om den så låter de helt enkelt antaganden – snarare än förkunskap – sitta i förarsätet.

Den andra poängen med krönikan är tusen gången mer frustrerande än den förra, och den har att göra med den sorts naivitet som idag genomsyrar svensk antirasism. Vi talar självklart om tron på att kategorierna ”ickevita”, ”rasifierade” och så vidare har något som helst värde eller existensberättigande så som de ofta används idag.

Vad är egentligen det slagträ som riktats mot människor som Kajsa Ekis Ekman och andra på sistone? Jo, att dessa ”privilegierade” människor i egenskap av sina positioner är kategoriskt (epistemologiskt?) oförmögna att tala om det förtryck som ickevita, icke-cis, icke-vad-du-vill dagligen utsätts för. Kunskap handlar om upplevd erfarenhet, och bara icke-vita har således någon rättighet eller ens möjlighet att tala om exempelvis rasism.

Förhoppningsvis så är det pinsamt tydligt vid det här laget att en krönikör med namnet ”Svensson” istället för Kyeyune överhuvudtaget inte skulle ha kunnat skriva just det jag skrev utan att potentiellt också riskera sin karriär. Vi har idag en situation där vi i praktiken accepterar att vad vi behöver göra är att ge utrymme och tolkningsföreträde åt en rad experter, och inte vilka experter som helst: experter på vad människor med en viss hudfärg faktiskt tycker. Det som gör att en vit person skulle kunna ta en krönika som jag skrivit ord för ord, publicera den under eget namn, och vips bli dränkt i en tsunami av kritik och påhopp har inget att göra överhuvudtaget med själva innehållet – det har bara att göra med det faktum att det som jag skrev endast får diskuteras av just experter på vad folk med min hudfärg tycker, tänker och känner. Förstår folk inte på allvar att någonting är ganska absurt här?

För att få svensk antirasism på rätt köl igen så har jag tagit fram en ny hashtag: #JagÄrWillFerrell. Innan vi talar lite mer om detta revolutionerande stycke nätaktivism så behövs det dock att folk på allvar fattar de teoretiska och praktiska implikationerna i sättet som ”diskursen” om antirasism tillåtits spåra ur totalt:

CAOdDi4XEAAiJTO

Det här är knappast första gången jag anklagas för att vara ett stackars litet verktyg för den vita hegemonin; man blir ju nästan tårögd när man tar del av den här sortens ”sympati”. Tack! Dock så är detta i princip den enda sortens någorlunda seriösa bemötande (i bemärkelse att folk lägger tid och försöker förklara vad som är fel snarare än att låtsas som ingenting eller hävda  ”det där är fel” och lägga locket på) jag fått från den delen av vänstern som jag stundom kritiserar, den annars så livliga debatten verkar i själva verket vara ganska obenägen att diskutera just den här sortens frågor. Kan detta ha något att göra med det lilla faktumet att man tror sig kunna vinna på walkover utan någon som helst diskussion om motståndaren råkar heta Åsa Linderborg eller Kajsa Ekis Ekman?

När jag sitter och tänker på vad det är för sorts ”diskurs” som tillåtits dominera frågan antirasism idag så känns det verkligen som om jag just överdoserat på ”crazy pills”, därav min lansering av #JagÄrWillFerrell, en hashtag som förhoppningsvis kommer att rädda världen och avskaffa rasismen. Men ärligt talat: förstår folk inte hur sjuk den här situationen är? Fattar ni inte vad det är för sorts nonsens som ni glatt sväljer med hull och hår för att visa hur ”toleranta” ni är?

Låt mig applicera den här sortens ”antirasistiska” logik på svenskar en stund så kanske ni förstår hur dum den faktiskt är.

Erik Almqvist är svensk. Han har vit hud. Han är således kvalificerad att tala för svenskar, eftersom han är del av den gemensamma, upplevda erfarenhetsvärld som är unik för svenskar och som icke-svenskar inte har tillgång till. Då han utger sig för att vara något av en ”expert” på ämnet – dvs en expert på vad vad alla svenskar känner, tycker och tänker så kan jag som rasifierad person knappast ifrågasätta honom, eftersom jag inte har tillgång till den gemensamma upplevelsevärld som alla ni svenskar har tillgång till. Nu när jag äntligen har blivit övertygad om att twittervänsterns sätt att se på rasism i själva verket stämmer så framstår det som självklart att lämna ”tolkningsföreträdet” åt en expert på svenskhet. Visst, det är inte helt enkelt att avgöra vem som är expert och vem som inte är det, men Erik Almqvist är ju mer högljudd än andra; vad mer kan en outsider som jag egentligen basera en bedömning på?

Alltså: om någon av er svenskar inte håller med Erik Almqvist om vad alla svenskar tycker eller borde tycka så måste jag tyvärr dra slutsatsen om att ni är stackars lurade satar, ”kulturberikare” som cynisk utnyttjas för att upprätthålla en judisk, islamisk rymdödlekonspiration. Det handlar inte om era personliga misstag, intelligenskvot, osv, det handlar om hur ni används: ingen är en fri aktör, och genom att inte hålla med Erik Almqvist så springer ni ju rent objektivt rymdjudarna och deras vaccinationsgalna ISIS-krigares ärenden. Är inte det sorgligt? Jag vill inte annat än att klappa er på axeln och viska att det är okej, att jag är ledsen för er skull, att ni inte kan hjälpa det. Förhoppningsvis så kan ni svenskar som inte är experter på vad alla svenskar tycker förr eller senare inse hur lurade ni blivit.

Så, nu har jag använt ett tyvärr ganska vanligt förekommande sätt att resonera kring och förstå vad ”kunskap” är, vad upplevelser har för sorts betydelse, och vem som har rätt att prata om olika sorters frågor. Ni har antagligen sett liknande resonemang förut, fast med den lilla skillnaden att det i regel bara används på jordnära, pittoreska människor ute i förorten som alla älskar att baka pizza och ha det trevligt tillsammans. Låt oss ställa en mycket enkel, elementär sorts fråga: hur många svenskar skulle idag acceptera ett argument som hävdade att alla svenskar – i egenskap av sin hudfärg, kultur, delade historiska upplevelser, osv – tycker ungefär samma sak, att de som inte tycker samma sak egentligen tycker samma sak men bara är ”lurade”, och att Erik Almqvist eller Björn Söder är den sorts ”experter” på vad alla svenska tycker som vi stackars ”ickesvenskar” behöver kunna vända oss till på kultursidor och dylikt för att få svenskarnas kollektiva tänkande förklarat för sig?

När folk ojar sig över hur ”lurad” jag är (stackars negerbarn, han vet ju inte bättre! går bara sina husbönders tjänst!) för att jag inte förstår vad jag – i egenskap av min hudfärg, kultur, delade historiska upplevelser, osv – egentligen tycker eller borde tycka så vilar detta i slutändan på samma sorts antagande. Att som svensk påstå sig kunna vara någon sorts expert på vad alla svenskar tycker skulle ju självklart bara mottas med skratt och hån idag, men av olika anledningar så har en vilja att inte vara rasist och att inte trampa folk på tårna lett till en diskurs där sådana påståenden (även om de nu inte alltid formuleras på ett sätt så att det är fullt lika tydligt vad det egentligen handlar om) accepteras så länge personen i fråga råkar vara ”förtryckt”. Absurditeten i att en grupp som överlag består av ganska mätta, belåtna medelklassmänniskor i ett av världens rikaste länder ofta är de som faktiskt tillåts göra anspråk på just den titeln i ett läge där det utbredda tiggeriet håller på att göra en comeback behöver vi kanske inte ens tala om.

Ibland undrar jag om dagens moraliska, snälla antirasister numera läser Onkel Toms Stuga och på fullaste allvar tänker ”Gud, jag önskar att jag också var svart. De verkar ju komma så bra överens och ha det så harmoniskt, inte alls som vi vita som bara håller på och bråkar och käbblar!”. Hallå? Har någon här ens besökt Afrika? Precis som Europa så är det en plats där den mest populära folksporten är att hata sina grannar mer än vad någon annan gör. Idén om att Sverige vid någon som helst tidpunkt i historien saknade klasskillnader, statusskillnader, etniska skillnader, politiska skillnader och dylikt bara för att alla var ”svenskar” är absurd; människor är människor, och de är som bekant kapabla att vara jävliga mot varandra av nästan vilket skäl som helst. Afrikaner är precis samma sorts människor som européer: det finns ju i princip mindre genetisk variation bland drygt sex miljarder homo sapiens idag än vad det finns i en enda flock babianer. Eftersom de är precis samma sorts människor som européer så är de dessutom kapabla till precis samma sorts jävligheter mot varandra, precis samma sorts egenintresse, precis samma sorts löjliga konflikter – trots det ganska irrelevanta faktumet att de råkar ha ungefär samma hudfärg eller bo på ungefär samma plats.

En person som låtsas som om detta inte är fallet ljuger. En person som låtsas vara expert på vad ”alla” med en viss sorts hudfärg känner eller tycker ljuger. Förstår folk inte det här? Om du åker till Indien och frågar en Brahmin hur ”indier” tycker att samhället ska se ut kommer han eller hon att säga att ”indier” tycker att samhället ska se ut på ett sätt som garanterar att Brahminer sitter på toppen och alla andra betjänar dem, och att ”indier” tycker så här eftersom de har en sådan unik kultur, unik historia, unik bla bla bla, som du som västerlänning inte kan eller får ifrågasätta. Denna person ljuger för dig. Fattar du inte det? Det finns vita städare och vita akademiker. Det finns svarta städare och svarta akademiker. I inget av fallen så klarar hudfärg av att sudda ut alla skillnader. Detta är inte den gamla trötta poängen om att ”klass” är det enda viktiga. Intersektionalitet är överhuvudtaget inte ett dumt begrepp; olika sorters förtryck och sociala motsättningar kan samverka eller motverka varandra.

Min fråga till dig är mycket enklare än så: är du beredd att acceptera att Erik Almqvist – eller någon annan, vem som helst (Magnus Betnér? Lars Leijonborg? Carl Bildt?) – för din talan som en expert på vad du egentligen tycker? Hur ofta i ditt dagliga liv upplever du att det du verkligen behöver just nu är att det ska finnas människor med någon sorts officiell sanktion att kunna åma sig över hur synd det är om dig när eller om du inte förstår vad du faktiskt borde tycka – i egenskap av en person med en viss kultur, hudfärg, historisk bakgrund, osv?

En antirasistisk debatt som spårat ur till en sån punkt att det på allvar går för Brahminen att låtsas som om han eller hon faktiskt är en expert på vad alla indier tycker och således förtjänar ”tolkningsföreträde” gör bara att jag på allvar numera undrar om jag ändå inte har käkat crazy pills. Är mitt namn egentligen Mugatu Kyeyune? Är jag i själva verket med i tagningen till Zoolander 2? Vad är det som händer egentligen? Sen när började min frisyr se ut så här?

Det är med ett tungt hjärta som jag idag stirrar sanningen i vitögat: jag är faktiskt inte Jason. Jag är Will Ferrell.

Vem är du?

(PS: Detta är inte ens ett påhopp på Erik Almqvist. Man kan självklart tycka att han är en jävla idiot, men i ärlighetens namn: så här dum är inte ens han. Jag försöker faktiskt följa det som olika nationalister runt om i Europa säger, skriver och tycker och min erfarenhet är tyvärr att flesta inte på allvar tror att raser ”egentligen” existerar, eller i alla fall inte att de existerar på det här primitiva, onyanserade sättet. Ironiskt nog så är man ofta mer kritisk och har mer självdistans till vad rasism är och vad den inte är än antirasister idag.

Det säger faktiskt en hel del om den tid vi lever i att du kan förklara begreppet ”kulturell appropriation” och den hippa tron om att japaner genetiskt/kulturellt som folkslag/ras har någon exklusiv rätt till kimonos eller vad det nu kan vara och få svaret ”Jag ÄR rasist, men det där går ju bara för långt. Vad fan håller vänstern på och dillar om egentligen?”)

Annonser

29 reaktioner på ”Antirasism III: Rena rama Zoolander

  1. Jag skrev faktiskt den här texten idag – på lite drygt två timmar – som en respons på att en del verkligen verkade ha missat vad krönikan var menad att handla om, och sättet som de missade poängen på illustrerade ännu mer (åtminstone för mig) var någonstans felet med debatten ligger idag. Jag skriver krönikor för arbetaren då och då, och som jag tror jag nämnde ovan så ligger teckenomfånget där på 2800 tecken inklusive mellanslag. Det här inlägget ligger dock på ungefär femton tusen tecken, så det är inte alltid att man får plats med allt som man vill säga!

  2. Är inte det läskiga att mången ‘twittervänster’ faktiskt skulle instämma – Erik Almkvist är en god representant för ‘svenskhet’. Det är väl därför man så ofta man poserar som antisvensk i bästa Mona ‘Jag hatar allt typiskt svenskt’ Sahlin-anda.
    Fast outtalat för hela den ideologin är väl att det bara är ”vita” västerlänningar som kan, bör och får avkänna sig sin egen kultur och nationalitet på sådant sätt? Almkvist är ju dålig för han beter sig som (ansett) lägre stående folkslag väntas göra.

  3. Haha, jo, i mångt och mycket så har du rätt. Det påminner lite om ett ganska vanligt argument mot att äta kött som de flesta nog har hört: ”okej, lejon och vargar äter kanske kött, men de är ju djur, DE HAR INGET VAL, men vi som goda människor har ett val och har därmed en skyldighet att välja att inte äta kött.”

    Den outtalade delen som du sätter fingret på hävdar ju typ ”Okej, svarta och asiater och andra folk har inget val, de är den ”kultur” de föds in i, men vi svenskar, VI ÄR DE ENDA SOM KAN VÄLJA, och vi måste därför välja att inte vara onda förtryckande svenskar”. Det är idiotiskt, men gissningsvis så är väl poängen att det låter folk känna just att de är unikt viktiga människor med ett unikt viktigt val de måste göra och att världens moraliska öde på något sätt hänger på att just *de* faktiskt väljer rätt.

    Ärligt talat så tror jag dock att de sydafrikanska gruvarbetare som nyligen blev ihjälskjutna på order av sina rasifierade ”bröder och systrar” i ANC ger blanka fan i huruvida Mona Sahlin hatar svenskhet eller inte. Efter en viss punkt så blir den här sortens ursäktande som folk tycker så mycket om bara en ny, otroligt irriterande form av skryt.

  4. Om du nu kommer och använder ”rasifierad” i ett icke-exkluderande sammanhang och inte som fenotypisk kategori så börjar du få mig att tro att det går att ta sig ur det här gungflyt som våra tappra vita riddare tagit oss ut på!

    Ska säga att texten i Arbetaren innehöll precis alla poänger tydligt och klart, argumenten var närvarande och klarlagda. Så du inte tror att den föll på döva öron överallt.

    Ska bidra med min egen lilla finurliga analys i det här. Tycker du missar att det är mycket bekvämare med invandrade som passiva offer istället för som aktiva subjekt. Det är således en psykologi som spökar här tycker jag mig ana. Genom att enbart kunna se ”den andre” som offer här så skyddar jag mig från det undermedvetnas demoner och fasor som finns bundna vid bilden av den jag inte vågar möta som min like. Det är ett slags besvärjande som avser att hålla det okända borta.

    Man gör som med kvinnan, som ju skall glorifieras och vara undantagen skuld. Detta så att man kan passivisera det subjektiva, och inympa sin egen ”beskyddande” rationalitet som ”det goda” för dessa kategoriserade. Effektivt förhindrande mötet mellan likar.

    Spanks för en bra text som kanske släpper ut lite av det som ligger och pyr i de förstoppade moralisterna.

  5. Grymt bra text! Jag kan ibland också känna att debatten blir en kombination av navelskådande och ”elefanten i rummet”. Man lägger så mycket fokus på detaljer, på vilket ord som ska användas, vems tolkningsföreträde som ska gälla och att frottera sig med de senaste teorierna att man missar det faktum att de egna resonemangen tyvärr blir lika stereotypa och nedvärderande som den rasism man vill motverka.

  6. Mycket bra krönika. Fixeringen vid Europa/väst som ondskans epicentrum är okunnig och barnslig. Precis som du skriver ”glömmer” man bort afrikanernas del i slaveriet liksom den arabiska/muslimska slavhandeln som var MER OMFATTANDE än den europeiska. (ungefär lika många afrikaner såldes till den muslimska världen som till Amerika men förutom detta förslavade muslimerna miljontals européer)

    Vänstern har länge haft en närmast patologisk fixering vid USA, och med den USA-besatthet som samhället i övrigt dränks i, blir det inte konstigt att man även på antirasismens område försöker amerikansera allt. Det blir bara löjligt när folk svänger sig med uttryck som ”White trash” utan att veta vad det betyder, när man tom använder ”afroamerikan” för att beskriva en svensk med afrikanskt ursprung och när man försöker göra den amerikanska svarta upplevelsen applicerbar i svensk kontext.

  7. Jag diggar rasifieringsbegreppet. Har länge saknat ett begrepp som beskriver hur idéer om ras, etnicitet och klass skapas/ återskapas.

    Men begreppet är värdelöst om du inte redan har en antagonistisk inställning till staten. Men min förhoppning är att det ena leder till det andra.

    kulturell appropriering därimot känns som ett fett socifierat begrepp. Jag typ som du skriver.
    Hur gör du när du diskuterar det med din syrra som lite kan ses som begreppets stolta fanbärare i Sverige?

  8. Skulle du framföra samma kritik mot radikalfeminister som inte tycker att den feministiska kampen även kan föras av män eftersom de inte har samma erfarenheter? Det är intressant att man från vänstern sällan hör samma kritik mot feminismen som den som framförs mot en viss typ av antirasism.

    ”Förhoppningsvis så är det pinsamt tydligt vid det här laget att en krönikör med namnet ”Svensson” istället för Kyeyune överhuvudtaget inte skulle ha kunnat skriva just det jag skrev utan att potentiellt också riskera sin karriär.”

    Du måste skoja? Det är bara att slå upp valfri borgerlig ledarsida de senaste åren.

  9. Varför utför du inte ett experiment likt det du skriver om ovan? Det vill säga, skriv en krönika under en ”svenskklingande” pseudonym och se hur reaktionerna blir.

  10. I intersektionell anda får man väl erkänna att ättlingarna till kanske 95% av den vita befolkningen i Sverige var bönder på landsbygden under den transatlantiska slavhandeln, så de slipper ju undan den koloniala arvssynden på den punkten.

    Aleksa Lundberg har skrivit ett svar:
    http://www.politism.se/aleksa-lundberg/varfor-befria-vita-fran-skuld-malcolm-kyeyune/

    Hennes historieskrivning är lite väl eurocentrisk kan jag tycka. ”De afrikaner som gjorde sig ett levebröd på att sälja vidare sina landsmän som slavar tjänade inga stora pengar.” Sina landsmän? I landet Afrika eller? Den transatlantiska slavhandel var inte något några enskilda rötägg sysslade med utan en viktig och integrerad del av de västafrikanska ekonomierna (onödigt att dra in hela den afrikanska kontinenten i det här, slavhandeln i östra afrika var ju riktad mot mellanöstern och indien)

    När de västerländska kolonialmakterna kom in i slavhandeln innebar det ett enormt ekonomiskt uppsving för de härskande klasserna även i Västafrika; det blev en grundläggande näring för flera våstafrikanska imperier: Oyo, Koya, Kong och några fler som jag inte minns namnet på.

  11. Hur känns det förövrigt att vara Ivar Arpis favoskribent till vänster?

    Har Timbro ringt än;-)?

    / En som hoppas att Arbetaren läggs ner inom en snar framtid i brist på egen ekonomi att stå på.

  12. ”Jag är en människa, och det är världens hela förflutna som jag måste återerövra. Jag är inte bara ansvarig för revolten i Santa Domingo. Varje gång en människa har bidragit till segern för själens värdighet, varje gång en människa har sagt nej till ett försök att underkuva en medmänniska, har jag känt solidaritet med hennes handlande. Jag får absolut inte hämta min livsuppgift ur de färgade folkens förflutna. Jag får absolut inte föreställa mig att återuppliva en med orätt förnekad svart civilisation. Jag vill inte göra mig till förespråkare till [sic] något förflutet. … Min svarta hud är inte bärare av särskilda värden. … Har jag alltså inget annat att uträtta på jorden än att hämnas 1600-talets svarta? … Jag som färgad människa har inte rätt att hoppas att den vite ska plågas av skuld inför mitt folks förflutna. Jag som färgad människa har inte rätt att fundera ut medel för att trampa på den före detta herrens stolthet. Jag har varken rätt eller skyldighet att kräva upprättelse för mina förslavade förfäder. Det finns ingen svart mission; det finns ingen vit börda. … Jag vill inte vara offret för Listen i en svart värld. … Ska jag begära av dagens vita människor att ta sitt ansvar för 1600-talets slavskepp? Skall jag med alla medel försöka ingjuta Skuld i människors själar? … Jag är inte slav under Slaveriet som avhumaniserade mina förfäder. … det vore av största intresse om det visade sig att det fanns en negerlitteratur eller negerarkitektur under under 400-talet före Kristus. Jag skulle bli mycket lycklig om det visade sig att en svart filosof hade brevväxlat med Platon. Jag kan däremot inte för mitt liv förstå i vilket avseende en sådan upptäckt skulle förändra situationen för åttaåriga barn som arbetar på sockerrörsfälten på Martinique eller Guadelope. … Jag befinner mig en dag i världen och jag tillerkänner mig bara en rätt: att kräva av min medmänniska att hon skall uppföra sig mänskligt.” – Franz Fanon

  13. Vidare skulle det var intressant om du verkligen hela vägen och tog chansen att slå hål på lite historiska myter vad gäller slaveri och kolonialsim.

    Exempelvis skriver Aleksa Lundberg att de afrikaner som var inblandade i slavhandeln inte tjänade några stora pengar men precis som någon i den här tråden påpekade fanns det många kungadömen vars hela ekonomi byggde på slavhandeln. Ashanti, Dahomey, Ouattara (Kong), Oyo, Benin etc. Ättlingar till många av dessa kungafamlijer finns kvar idag och av dem har ett flertal betydande makt (exempelvis är Alassane Ouattara, Elfenbenskustens president, ättling i rakt nedstigande led från Kong imperiets härskare).

    Hon generaliserar även hejdlöst när hon skriver att ”Afrikanerna var (såklart) aldrig vinnare i den förkastliga människohandeln. Det var däremot alltid de vita européerna…”. Som om att de afrikaner som sålde slavar inte tjänade enorma pengar och var enorma ”vinnare” på slavhandel.

    Myten att västvärlden byggdes upp av slavar (ännu en idé direkt importerat från USA) och koloniserade folk bör också avslöjas. Denna myt är det som leder Lundberg m.fl. till slutsatsen att dagens ”vita” står i skuld eftersom de tjänat på slaveri och kolonialism. Sanningen är att de flesta vita (och detta gäller även vita i USA) missgynnades ekonomiskt av både slaveriet och kolonialismen. Den minoritet som gynnades var den som hade gjort investeringar i slavhandel och koloniala projekt det vill säga människor som tillhörde den kapitalägande klassen.

    Slutligen bör myten om att den transatlantiska slavhandeln är den outmanat största slavhandelskanalen genom tiderna och ifrågasättas. Faktum är att den knappt är outmanad vad gäller slavhandelskanaler i Afrika… även under den period när den var som mest aktiv. Exempelvis fördes uppemot 14 miljoner (subsahariska) afrikaner som slavar till nordafrika och mellanöstern under en tidsperiod som överlappade den transatlantiska slavhandeln – motsvarande siffra för den transatlantiska slavhandeln var 12 miljoner.

    Så min fråga är, varför går du inte ännu längre och slår hål på fler myter?

  14. Dje Bi Irie: På vilket sätt menar du att de flesta vita missgynnades ekonomiskt av både slaveriet och kolonialismen? Både slaveriet och kolonialismen var integrerade delar i den västerländska kapitalismen och industrialismens utveckling. Kapitalvinster kopplade till slaveri och kolonialism investerades en produktionsapparat som i slutändan kom att utgöra grunden för ett starkt utökat allmänt välstånd även i den vita arbetarklassen. Att britterna medvetet störde indiska textilproducenters konkurrenskraft kom också i slutändan att gynna brittiska arbetare. Det är inte så enkelt att bara överheten gynnades.

  15. Jag uttryckte mig möjligtvis en aning provokativt men min centrala poäng är att slaveriets och kolonialismens ekonomiska konsekvenser inte alls är så entydigt positiva för medborgare i de länder i väst som deltog i slavhandeln som det ofta insinueras.

    Först och främst så är slaveri och kolonialsim väldigt olika i termer av vilka ekonomiska mekanismer som är relevanta och bör därför behandlas var för sig.

    Om vi börjar med slaveriet. Det teoretiska argumentet för att slaveriets ekonomiska konsekvenser i huvudsak var negativa för gemene medborgare är ganska lätta att förstå. Det bygger i huvudsak på tre resonemang. Det första är att människor som är slavar tenderar att försöka minimera mängden utfört arbete och dessutom arbeta ineffektivt med de arbetsuppgifterna man tilldelats. Det finns inga direkta incitament som slav att faktiskt arbeta hårt och ännu mindre incitament att försöka vara produktionstekniskt innovativ. Detta medförde att stora kostnader behöver läggas ned på övervakning och bestraffning av slavar, något som finansierades till stor del genom beskattning (dvs missgynnade gemene medborgare).

    Det andra resonemanget bygger på att slaveri (per definition) är en arbetskraftintensiv produktionsteknologi. Det innebär extremt låg produktivitetstillväxt och få inovationer. Detta i sin tur förklarar delvis varför de största slavekonomierna (Brasilien, Amerikanska södern och västindien) växte betydligt långsammare än de jämförbara industribaserade ekonomierna (exempelvis nordstaterna).

    Det tredje resonemanget är mer en förklaring till vad jag menade med att icke-bemedlade vita missgynnades av slaveriet. Det är extremt svårt att konkurrera med en slav och därför fanns det väldigt få jobb för fria lågproduktiva vita i slavekonomierna (det gick faktiskt så långt att vita – främst fattiga irländare – tog jobb… som slavar!).

    Angående att slaveriet var en väl integrerad del av den västerländska kapitalismens utveckling och industrialisering genom att det genererade kapitalinkomster som kunde investeras i högproduktiva sektorer så håller jag med. Detta betyder dock inte att det var gynnsamt i jämförelse med alternativen. Som jag beskrev ovan så är slaveri ett väldigt ineffektivt som ekonomisk system (även om kapitalets avkastning var hög för de som hade enorma plantage) och de kapitalinkomster som genererades via slaveriet kunde förmodligen skapats mer effektivt om inte massor av resurser lagts på att fånga, handla med, övervaka och bestraffa slavar (något som delvis också bekostades genom beskattning av den egna befolkningen – ett annat argument för att slaveriet missgynnade gemene medborgare).

    Empiriskt är det tydligt att slaveri inte har varit avgörande för den generella välståndsutvecklingen. Betänk också att mellanöstern och nordafrika handlade slavar i Afrika långt innan Europa. Visst var slaveriet gynnsamt för de som hade slavar men det genererade inte precis något produktivt kapital att tala om…

    Angående kolonialismen så kan man göra ett liknande case. För det första var det ett extremt dyrt projekt i termer av erövringskostnader, kostnader för administration av kolonierna och kostnader för att konkurrera med andra europeiska nationer om kolonier. För det andra har det varit extremt svårt att på empiriska grunder göra ett case för att det imperialistiska projektet var gynnsamt för gemene medborgare i Europa. Betänk exempelvis att Kongo, subsahariska Afrikas största land, länge var den belgiska kungens privata egendom och projekt. Ett projekt som kostade belgiska skattebetalare betydligt mer än vad det smakade. De västeuropesika ländernas regeringar var tvungna att gång efter annan betala dyra bail-outs för kostsamma koloniala projekt. I kolonialismens slutskede var dessutom det starkaste argumentet för en avslutad kolonialism att det inte var ekonomiskt försvarbart.

    Ännu en gång, jag förstår att ditt invändning bygger på att kolonialismen genererade kapital som sedan kunde användas för att skapa välstånd för västerläningar, även västerländska arbetare. Jag vidhåller dock att de största välståndsökningarna var resultatet av ökad integrering i det globala kapitalistiska systemet (”frihandel etc..”) inte det faktum att västerlänningar gick in militärt och erövrade landområden. Kolonialismen var lite som den militära industrikomplexet är i dagens USA, extremt dyrt för skattebetalarna men extremt gynnsamt för de som är en del av projektet. De kapital som genererades skulle med stor sannolikhet kunna genereras effektivare utan kolonialismen.

  16. Dessutom, om man med något sorts ”trickle-down”-argument hävdar att västerländska arbetare på sikt tjänade ekonomisk på kolonialismen och slaveriet genom att det genererade investeringar som drev på industrialiseringsprocessen så är det bara en fråga om tidshoristont innan man kan säga att enorma delar världen tjänade på kolonialismen och slaveriet av samma anledning eftersom industrialiseringsprocessen möjliggjort ekonomiska framsteg i nästan alla länder. Frågan är snarare huruvida kolonialismen var avgörande eller ens viktig för industrialiseringsprocessen i väst.

    Tittar man på mängden investeringar som gjordes i kolonierna och hur mycket utdelning olika koloniala projekt gav så blir det tydligare att kolonierna inte var någon stor vinstaffär. Innan fösta världskriget, när Tyskarna hade kolonier i Afrika, så var det försvinnande få av deras företag i kolonierna som betalade utdelning. Endast 4 av 22 kakaoplantage, 8 av 58 gummiplantage, och 3 av 49 företag med diamantgruvor betalade aktieutdelning. Under det brittiska imperiets höjd investerade britterna mer i USA än med hela Afrika och Asien sammanslaget. USA investerade under hela 1800-talet mer i Canada än i Afrika och Asien sammanlagt. Endast när delar av Asien under 1900-talet industrialiserade lockades fler västerländska investerare dit, det vill säga efter kolonialismen. Dessutom, när Tyskland och Japan förlorade alla sina kolonier efter världskrigen hade de ändå inga problem med att springa ifatt och förbi resten av västvärlden i termer av ekonomisk välstånd. Innan Japan förlorade sina kolonier argumenterade många i Japan för att kolonierna var nödvändiga eftersom de försåg landet med naturresurser, något som Japan var och är kända för att ha brist på. Trots detta resulterade inte förlusten av kolonierna i någon större naturresurskris för Japan, de kunde helt enkelt specialisera sig på att producera de varor de hade komparativa fördelar att producera och sedan importera naturresurser, mycket billigare än att erövra andra territorium.

  17. Med all respekt, Malcom, men jag är lite frågande inför din tes – att det skulle vara för att få känna sig märkvärdiga, att just de kan välja. Själv har jag iofs, måhända, målat in mig i en aningen paranoid förklaringsmodell varför dessa självpåtagna småborgerliga världsföebättrare gör som de gör. Jag har kanske befunnit mig i skottgluggen för deras ‘kamp’ för ”små och svaga” länge nog. Jag är nämligen ”rasist” … eller vad heter det … ”lantis”? Nåja, termerna verkar användas synonymt.

    Jag antar att det kan vara för att jag pratar som ett obildat as, men det är fler än en gång det mässats åt mig med myndig stämma om vikten av att bete sig rätt mot de man för tillfället kallar ”rasifierade”. Det händer till och med att man, det första man gör, hör av mig om jag inte är sverigedemokrat. Visst, handlar om undantagsfall, men förvånande vanligt förekommande sådana.

    Bilden av ”rasisten” har de senaste trettio åren tecknats som en sån som jag. ‘Rasisten’ som välutbildad Urban medelklass har varit mer eller mindre frånvarande. Nu har man mer börjat tala om rasism som ett strukturellt fenomen, men svårigheterna att tänka det som sådant är påtagliga. Det urartar mer och mer i snarast kultiska bekännelseritualer där alla tvingas erkänna sin naturliga inneboende instinktiva rasism. Vägrar du ställa upp på det hela, så vägrar du ta itu med din egen rasism – att inte öppet omfamna rasism som något naturligt blir på något omvänt sätt, i denna ritual, att bejaka och leva kvar i sin rasism.
    Fast vete fasen om de känner sig viktiga. Jag tycker mer att det hela påminner om häxprocesser och sådant – det handlar mindre om din egen vikt och mer om den andres uselhet.

    Detta är ju inte någon ny förekommande tendens inom svensk småborgerlighet. Under häxprocessernas tid letade man rätt på häxor. Under 1700-talets angiverisamhälle spionerade man på och angav regelbrytare. Under rasbiologins tidevarv ville man utröna vilka som var av sämre blod och utsortera dem. 68:orna bekände och våndades sin borgerliga bakgrund och letade småborgerliga avvikelser (de hade bara behövt titta sig själva i spegeln för att hitta en). Nu är det rasisterna och rasismen som ska rensas ut.

    Visst, det finns väl bättre och sämre ideologier för småborgerligheten att leva ut sin korrupta natur igenom. Rasism är ett mer faktiskt förekommande fenomen än häxeri. Men ändå.

    Lidelsen för antirasismen tycks ju också vara självtillfredsställande. Man gillar att vara antirasist. Ifall de antirasistiska processioner som hålls i själva verket skapar mer rasism än de motar bort tycks inte angeläget att ens fråga sig; att göra det är i själva verket kätteri. Viljan av att faktiskt avskaffa rasism tycks inte på långt när lika stor som behovet av att agera mot rasisten – skulle inte denna finnas så skulle den behöva uppfinnas. Precis som man skapade rasbiologin under en period då utseendemässiga skiljelinjer inom befolkningen var svårskönjbara. Dessa rörelser adresserar inte nödvändigtvis ett faktiskt problem, i samma utsträckning som de uppfyller ett behov.

    För en utomstående så är det obegripligt. Vad som försiggår. Man ämnar inte heller att göra det sålunda. Den antirasistiska rörelsen, särskilt om man talar om FI-falangen, har inte heller några aspirationer att överskrida sin närapå frikyrkliga sekterism. Liten tanke ägnas åt hur man faktiskt genomgripande förändrar det samhälle man verkar i. ”Antirasismen” handlar inte i särdeles stor utsträckning att avskaffa den rasism som faktiskt präglar samhället, utan snarare om att vara ”antirasist” mest rättlärigt och banna pöbeln hårdast.

    Inbillar jag mig.

    Vetefan om de känner sig viktiga, liksom.

  18. Dje: Absolut intressant det du skriver. Jag tänker själv att industrialismen är mer än ekonomi utan även kapital som förmedlande av social kontroll. (Cleaver. Att läsa kapitalet politiskt) . Som möjliggör vinst genom övertagande av territorier.

    Så visst har väst gynnats av kolonialismen. Jag tänker att det ena förutsätter det andra. Slavekonomi behövdes för att bygga industrialismen. Exploatering av arbetarna krävde kolonialismen.

    Klasspyramiden bara skiktas under denna period. Vinst eller inte. Klasssystemet är drivkraften.

  19. Påståendet att övertagande av territorium möjliggör vinst bestrider jag inte men jag tror att man inte tillräckligt gör skillnad på vinst för enskilda kapitalägare och vinst för samhället i stort. Historien är full av projekt som möjliggjort enorma vinster, merkantilistisk protektionism, jordbrukssubventioner (corn laws), diverse statligt sanktionerade monopol osv. I någon mening var även dessa projekt ”grunden” för industrialismen men få skulle dock hävda att de var gynnsamma för de länder som åtog sig dem. De tillhör helt enkelt en kategori av projekt som gynnar vissa aktörer (Leopold II, Cecil Rhodes etc.) på bekostnad av resten av samhället.

    Vidare; Påståendet att slavekonomi var en förutsättning för industrialismen tror jag är direkt vilseledande. Slaveri har varit en integrerad del av alla civilisationer som existerat (förutom den västerländska civilisationen de senaste 100 åren). Något som är konstant är sällan en bra förklaring till förändring. Slaveriet har varit en konstant i mänsklig civilisation och därför en dålig förklaring till förändringar under de senaste 300 åren. Förhållandet är sannolikt det motsatta. Industrialismen var det som möjliggjorde det storskaliga imperialistiska projektet – som drevs på av i huvidsak monopolistiska aktörer (väst- och östindiska handelskompanierna exempelvis) – på bekostnad av gemene medborgare. Arbetare exploaterades (enligt den gängse definitionen av ordet) långt innan kolonialismen tog fart på allvar, således är det inte troligt att kolonialismen var ”nödvändig” för exploatering av arbetare.

    Sammanfattningsvis: Det finns ett starkt teoretiskt och empiriskt case för att kolonialismen och slaveriet var projekt som gynnade (gav enorm vinst till) ett begränsat antal aktörer på bekostnad av resten av samhället – precis som merkantilistisk protektionism (som gynnade kungar och feodalherrar enormt på bekostnad av ”vanligt folk”). Det blotta faktum att detta case existerar (och enligt mig är starkare än caset för att ”västerländsk civilisation är byggd på de kolonialiserade folkens axlar till gang för varje vit och till börda för varje svart”) men inte diskuteras på alvar i den offentliga debatten är ett tydligt exempel på hur den offentliga debatten är sammanpressad för att passa ”vita mot svarta”-narrativet när det finns mängder av andra maktrelationer som är betydligt mer relevanta.

  20. Mycket bra inlägg. Hoppas innerligt att Kyeyune har den goda smaken/den stora humorn att bemöta Lundbergs svar på Politism med den postmoderna versionen av ”raskortet”. Hon ska inte komma här som vit och berätta hur det ligger till!

  21. Dje Bi: Jag var otydlig. Men grymt inlägg. Tack för klargörandet. Jag tänkte mer på hur kolonialismen genomgått olika faser. Efter ha läst utrota vartenda jävel Stig Lindqvist om folkmordens historia och förfining under förintelsen tänkte jag på hur industrialismen effektiviserade dödandet i koncentrationlägren efter erfarenheter hämtade ur folkmorden under kolonialismen.

    Det går även att tala om en annan typ av kolonialism. Den som skedde i norrland. naturresurser som exploaterats i Svearikes namn. Hur känner du inför det? Kan det hjälpa till att klargöra eller urvattnas kolonialismbegreppet av en sånt synsätt?

  22. Jag håller med om andemeningen i flertalet av dina inlägg/essäer/krönikor. Läste krönikan i arbetaren och surfade runt lite. Är inte speciellt intellektuell (eller vältalig för den delen) men tänkte att jag skulle skriva ett uppmuntrande inlägg ändå. Hör väl inte till den här essän specifikt men vafan. Vet ärligt talat inte vad jag vill säga riktigt, förutom att jag tycker du uttrycker en känsla jag (andra generationens invandrare, typ klassisk vänstersosse – löjligt att jag skall behöva kvalificera mig själv btw) delar. När (delar) av vänstern gör gemensam sak med nassarna för införandet av rasregister måste ju något ha fuckat ur.

    Nu vet jag inte vad som blev av inlägget riktigt. Uppskattar iaf det du uttrycker.

  23. Tack för ett jävla bra inlägg, och en bra krönika för den delen. Du tar upp många perspektiv jag själv fnulat på i många många år. Stå på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s